ligger just nu och brottas med min bäddmadrass. Vi har fått ha sängen i fred i natt eftersom tanterna (alltså Ronja och Lovis) sover i köket i ren protest. Jåppe gjorde sig hemmastadd i går och har verkligen intagit sitt kungarike. När vi åt middag klev han upp på bordet och ner i min tallrik och högg sig en bit pannkaka. Så får inte ens kungligheter göra.

Här kan man stå. Men det där luddiga gillar jag INTE.

Finns det nåt här?

Vad är det här?

Surtant på pysselbord.

Medan jag har skrivit det här blogginlägget har Jåppe hunnit stå högst upp på en vinglig tvättkorg, krypa ner i en låda och inte ta sig ut igen, skrika WÄEE fler gånger än jag kan räkna och bita mig i foten.

Jåppe har landat! Vi var och hämtade honom i dag på förmiddagen och hela bilfärden lät det wäee, wäee, wäee. Så fort vi öppnade dörren till transportburen sprang han ut och började undersöka sovrummet. Konstant skrikande wäee, wäee, WÄEE. Han pilade runt och hade kollat igenom hela rummet på nolltid så vi tog ut honom i lägenheten ganska snart. Surpuppan Ronja stängde vi in i sovrummet medan Lovis fick vara lös i lägenheten. Jåppe fortsatte, skrikande, att undersöka hela lägenheten och jag tror att den lilla rackaren har varit överallt vid det här laget.

När han inte springer runt vill han busa eller ligga i famnen. Han har sovit på mig i flera timmar och borrar in sig mot halsen. Han är hur mysig som helst! Ronja och Lovis surar och har mest suttit på köksbordet men börjar bli lite modigare. Så fort Jåppe kommer i närheten fräser de åt honom men de har inte försökt jaga honom eller ge honom stryk. Jåppe tittar så vänligt på dem och man ser hur gärna han skulle vilja komma nära, men han håller sig fint på sin kant. För det mesta. Ibland kan han inte riktigt hålla sig utan försöker smyga nära.

Så här liten är jag. Man kan inte tro att det är sant men jag väger faktiskt 1,3 kg.

Jag sover gärna på min mattes mage.

Jåppare-dan är Anders nyord. Och vilket nyord! (Imorgon far vi alltså och hämtar Jåppe. Om någon händelsevis har lyckats missa den nyheten.)

Husse längtar.

Matte längtar.

får vi hämta hem lilla Jåppe. På lördag är han nog gammal, veterinärbesiktad och allt som behövs så då åker vi och hämtar honom. Som en sann hönsmamma har jag redan börjat kattungesäkra lägenheten. Små katter kan flyga. Eller i alla fall känns det så.

Vi har även en tämligen avancerad plan för att introducera Jåppe till den befintliga flocken. Dolly kommer att vara hos Anders föräldrar under första dygnet. Vi har redan satt Feliway (lugnande hormoner) i lägenheten åt Ronja och Lovis och de har fått nosa på en filt som alla kattungarna har sovit på. Förhoppningsvis kommer de då att uppleva Jåppes doft som något bekant.

När vi kommer hem med lilleman ska vi stänga in oss i sovrummet och låta honom komma ut ur transportburen i sin egen takt. När han är trygg med oss och sovrummet ska vi ta ut honom i resten av lägenheten medan vi stänger in gammelkatterna i sovrummet. När Jåppe är trygg med lägenheten släpper vi ut Ronja och Lovis. Nästa dag släpper vi på dårpippin Dolly. Tack och lov så är kattungen hundvan.

Jåppe 11 veckor sover i sin blivande husses knä.

Jåppe och hans syskon är förvillande lika varandra utseendemässigt. Efter att ha träffat hela gänget ett par gånger börjar ändå skillnader framstå: en är ljusare än de andra, en har större öron och så vidare. En av Jåppes charmerande egenheter är att han har längre hår på tassarna/benen än sina syskon. Det kan förstås tänkas att han växer i sitt eget skinn men vi hoppas faktiskt att han får behålla sina varulvstassar. Eller sina varulvsbyxor om man så vill.

Varulvsbyxorna.

Igår gjorde vi en ny tur till S*Battlecats och hälsade på vår blivande familjemedlem, den 11 veckor gamle siamespojken Jåppe. Första gången vi var dit var det bara bus som gällde hela tiden, den här gången var alla kattungarna mycket tröttare. De ville busa en stund, men sedan ville de mest sova i en härligt gosig kattungehög. Vi längtar efter Jåppe!

Vi fick även med oss en röd och vit fleecefilt som kattungarna sovit på för att vänja våra ”gammelkatter” vid lukten. Ronja har nosat igenom varenda millimeter, flemat och gjort grimaser. När det var klart lade hon sig att sova på filten. Lovis däremot vill inte lukta på filten utan springer i väg. Vi har hela tiden trott att Ronja är den som kommer att ställa till trubbel men nu vet vi inte längre…

Vi var till veterinären i går med katterna. Tyvärr kunde vi inte få veta så mycket eftersom det inte går att ta en biopsi i ögat och vi hade inte fått några urinprov. Sammanfattningsvis och förenklat kan man säga så här: Värsta scenariot är att någon av katterna har njurproblem och att Lovis har cancer i ögat. Njurproblem dör katter av, medan cancer i ögat går att åtgärda genom att operera bort ögat. Bästa scenariot är att någon av katterna har urinvägsinfektion och att Lovis har en åldersrelaterad helt ofarlig färgförändring i ögat.

Det enda vi kan göra med ögat är att hålla koll på det. Om färgen blir mörkare eller fläcken blir tjockare och börjar stå ut från ögat måste vi höra av oss. Vi ska fortsätta med att försöka ta urinprov i några veckor. Går det inte får veterinären lov att söva katterna och klämma på blåsan för att få prover.