Min gode vän och kollega Christo har alldeles i dagarna fått den tryckta versionen av sin avhandling i sin hand. Sjukt snygg avhandling!

Dessutom fyller min bättre hälft 30 år idag. Hipp, hipp, hurra!
Min gode vän och kollega Christo har alldeles i dagarna fått den tryckta versionen av sin avhandling i sin hand. Sjukt snygg avhandling!

Dessutom fyller min bättre hälft 30 år idag. Hipp, hipp, hurra!
På dagens lunchpromenad gick jag och Dolly och hälsade på husse på Västerbottens museum. På vägen hem mötte vi en för oss okänd boxer. Det visade sig vara fröken Kano från Chile och hennes trevliga matte. Dolly och Kano busade loss rejält och sprang så där fort så att det ser ut som om benen ska ramla av. De sprang och tacklades och åt snö och sprang och gruffade och sprang och åt mer snö och hade nog fortsatt i all evighet om vi inte kopplat respektive hund och gått åt varsitt håll. Jag passade på att göra reklam för ÖNLO och hoppas att vi får en ny medlem i Boxerklubben. Kano och matte, vi vill ha med er i klubben!

Jag hade tyvärr ingen kamera med mig idag. Men Dolly kör så det ryker ganska ofta.
När kattvalp föddes för tre år sen hade jag bestämt att bloggen INTE skulle handla om min forskning eller livet som doktorand eller något liknande. Det beslutet har jag stått fast vid, men nu är det faktiskt läge för en kommentar om mitt yrkesliv. JAG HAR SKRIVIT FÄRDIGT MIN AVHANDLING.

För tillfället har vi hängt upp vår gamla köksgardin i vårt nya kök.

Rosa blommor – Anders favorit!

Nu är jag less på vinter. Det känns extra mycket att det är vinter eftersom jag snart blir arbetslös. En sorts själslig vinter utöver den här svinkalla vintern vi redan har. Mer grönt åt folket! Mer jobb åt folket!

Det har varit runt 20 grader kallt alldeles för länge. Till och med de få pinnar som ligger ovan snötäcket är djupfrysta. Men tydligen goda ändå.

Batteriet till min gamla mobiltelefon har länge varit dåligt. Jag har inte brytt mig så mycket om det, utan haft telefonen på laddning så fort jag varit hemma. Men så slutade batteriet helt att fungera och en mobiltelefon som man måste ha sladd till är inte så mobil längre. Så jag och maken for en tur till MediaMarkt (förövrigt premiärbesök för min del) och väl där blev jag kär. Jag fann Sony Ericsson W508.

Den är bedårande (estetiskt) och betydligt bättre än någon annan telefon jag haft. Jag använder mest telefonen till att ringa och sms:a och jag är mycket nöjd med ljudet i telefonen och knapparnas storlek. Jag gillar inte för små knappar eftersom det så lätt blir fel då. Jag surfar definitivt inte med telefonen. Dock har jag överfört mina kontakter via Bluetooth och det funkade fint. En positiv överraskning är att kameran är så pass bra som den är. Det blir riktigt hyfsade (mobil)bilder. Med min gamla telefon kunde man bara se vad bilden föreställde om man visste det på förhand. Vad mer? Jag har inte lyssnat på musik eller radio än, men det kommer nog. Eller nåja, talböcker är väl mest troligt.
För den som är intresserad av getter i synnerhet eller av så kallade allmogedjur i allmänhet finns webbsidan www.allmogegeten.se. Där berättas om tre olika svenska getraser som alla är utrotningshotade. Om jag bodde på landet skulle jag inte kunna stå emot att bli rasbevarare. Bevararna behövs! Våra allmogeraser är i mina ögon kulturarv och det gäller förstås även hundar som västgötaspets och dansk/svensk gårdshund (även om de antagligen inte alls kallas för allmogeraser).
“Allmogegetterna är oförädlade lokala lantraser. Sådana raser betecknas ibland allmogeraser. De är under århundraden anpassade till lokala förhållanden och ett självhushållande jordbruk. De har aldrig utsatts för förädling i form av medveten inkorsning med importerade djur eller selektion efter speciella avelsmål.
Vi talar i dag om tre olika lokala raser från skilda miljöer: Göingegeten är anpassad till fattig sydsvensk skogsbygd, jämtgeten till fäbodbruk och lappgeten till renbetesmark i norr. Det finns små utseendemässiga särdrag men olika färger kan förekomma såväl bland allmogegetterna som bland övriga lantrasgetter.”

Enok som förr om åren tillbringat sina somrar på Gammlia. Jag vet dock inte vilken sorts get han är.

Mer Enok.
Vill du se något riktigt roligt, se:

Jag skrattade så tårarna sprutade mer än en gång och i slutändan hade jag skrattat mig hes.