I dag återanvänder jag material, följande har jag redan lagt ut på ÖNLO:s hemsida men jag tycker att det hör hemma på Kattvalp också:
Lördagen den 28 augusti träffades ett litet men glatt gäng i vackert belägna Pengsjö för att prova på weight pull. Tina och Jimmy som tränat weight pull med olika raser i tre års tid visade hur det går till med blandisen Ice och lånade ut selar till oss nybörjare. En av de första saker vi fick lära oss var att träningsformen kallas för drag weight medan tävlingsformen kallas för weight pull. Under träning drar hundarna lättare kättingar eller bildäck efter sig direkt på marken under en längre sträcka, medan hundar på tävling drar tunga vagnar på hjul korta sträckor.
Jimmy informerar.
Ice ser belåten ut när hon får på sig selen.
Jimmy och Ice visar hur drag weight går till.
Oavsett om man tränar drag weight eller tävlar weight pull är det grundläggande att ha en bra sele som är anpassade efter den hund man har: hundens mått och vikt är avgörande. Tyngden ska hamna på bröstet och absolut inte på rygg eller höfter. En annan viktigt sak är att hunden ska ha roligt, och oj, vad roligt våra hundar hade! Några funderade lite över ljudet när de började dra men kom snabbt över det och sedan viftade svansarna stolt och glatt.
Tina hjälper Liv Saga att prova ut en sele till Dolly.
Den rosa var för liten så Dolly fick låna den här selen istället.
För att hunden ska bli riktigt skicklig måste den lära sig rätt teknik: att hålla låg tyngdpunkt, skritta och böja ned huvudet. Våra nybörjare skuttade en del, stegrade sig lite och föll in i trav i rena glädjeyran men med lite träning så fattar de poängen snart nog. Det är alltid viktigt med uppvärmning före och stretching efter. Ska man tävla gäller det också att ha bra lydnad: hunden ska starta och stanna på kommando. När hunden stannar är det viktigt att den står helt stilla för att inte trassla in sig i selen. Trots några intrasslade boxerben hade vi en väldigt bra dag. Tack Tina och Jimmy för att vi fick tillbringa dagen med er!
Jag tog på mig spenderarbyxorna i dag och åkte till MediaMarkt där de har “mellandagsrea” så här i augusti. Ur högtalarna ljöd julmusik och personalen sprang runt i röda tomteluvor. Min förra trotjänare, MacBook den äldre, har länge haft skärmproblem. Fladder, flimmer, fade away. Så nu är den här, min nya vapendragare, MacBook den yngre. Än så länge kommer vi väldigt väl överens och skärmen är så skarp att man nästan får ont i ögonen. På hedersord! Min kära make säger att man får köpa nya, dyra saker varje gång man får ett nytt jobb. Jo just det, du läste rätt: jag har fått jobb! Fast bara i tre månader. Men jag tar glädjeskutt ändå.
Överföring från MacBook den äldre till MacBook den yngre.
Hur vänder man på dygnet? Jag står inför den delikata uppgiften att gå från morgonmänniska till kvällsmänniska på en veckas tid. Ett första steg är förstås att vara vaken längre än till klockan tio på kvällarna: jag har faktiskt haft mina svidande, grusiga ögon öppna ända till midnatt både i går och i dag. I morse var jag lika pigg som vanligt, men i morgon kanske det blir andra bullar. Dolly får bli min läromästare – hon kan konsten att sova som en sten oavsett klockslag!
Jåppe innehar redan rekordet i att slå sönder saker här hemma och nu har han gjort det igen. Som den trogne läsaren redan vet hade Cirkus Berghem två fönsterlampor i keramik, en vit och en svart lampa vid namn Glimra. Den vita lampan slutade glimra redan här, och i går var det dags för den svarta. Pang bom krasch. Så hösten är nästan här och vi är utan fönsterlampor. Vad kan man ersätta dem med? Billiga fönsterlampor i plast kanske?
Det märks ingen som helst skillnad på Jåppe efter kastreringen. Ja, hans pung ser ut som ett litet skrumpet russin, men det bryr sig inte Jåppe det minsta om. Han var rätt ynklig i några timmar efter att jag hämtat honom hos veterinären och sov länge på min mage. Min t-shirt blev lite blodig och ganska ordentligt illaluktande eftersom lilleman hade kissat på sig under sederingen och inte orkat tvätta sig helt ren. Men sen piggade han på sig och rejsade runt helt som vanligt här hemma. Jagade en fluga, jagade tanterna, tuggade på transportburen, bet Dolly i benen, ja allt sånt skoj. Och som sagt: man kan aldrig ana att han nyss varit hos tant doktorn.
Allt gick som det skulle med sövning och borttagande av testiklarna. Jåppe var så tyst och snäll på uppvakningen. Han satt mest längst in i buren och halvsov. Men när lilleman hörde mattes röst började han vråla igen. Han skrek hela vägen hem. Nu ligger vi tillsammans i sängen och har stängt ute de andra djuren med mormor. Jåppe är trött och lite darrig i bakbenen men inte alls speciellt full. Han ska fortsätta fasta till i morgon så att han inte kräks.
I dag ska Jåppe kastreras. Han har fastat i 12 timmar innan så när jag klev upp på morgonen sjöng han en liten serenad i förhoppningen att få något att äta. Jag fick stå upp mitt i rummet och äta mina frukostflingor för att han inte skulle lyckas stjäla av dem. När jag var klar och stoppade in honom i transportburen började han skrika på riktigt. Missnöjd och lite rädd vrålade han så att det ekade i trapphuset. Hans rop hördes över hela parkeringen, ja till och med in i vår lägenhet berättar mormor som försökte sova i vårt vardagsrum. Hela bilresan ropade han så att det skar i mina öron. När vi kom in på Björkstaden vid 8.30 fick han omgående en spruta med lugnande och det gick jättebra. Han reagerade inte överhuvudtaget på nålsticket. Han fick bli lite trött i min famn och sedan stoppade jag in honom i buren igen. Veterinären var så gullig med honom, smekte hans huvud och pratade lugnande. Jåppes ögon gick mer och mer i kors och underläppen började puta ut. Så fick jag lämna honom. Min lilla fulla Jåppe. Klockan 13 får jag hämta honom igen.
I dag har jag och några vänner hälsat på getter i Vindelånäset hos en (för min del) tidigare arbetskamrat. Hon och hennes man har i dagsläget 10 killingar och siktar på att ha 80 djur och ett fungerande mejeri om två år. Spännande! Getterna var i alla fall de absolut tamaste och trevligaste getter jag har träffat vilket till stor del handlar om att mannen i huset bodde med killingarna i ladugården under den första tiden. Det kallar jag engagemang. Kolla in raringarna!
