Boxersamlingen utökades i början av sommaren med en märkvärdig liten hund med högst personlig prägel. Jag är, alltsedan min födelsedag, en stolt ägare av en Lisa Larsson.


Boxersamlingen utökades i början av sommaren med en märkvärdig liten hund med högst personlig prägel. Jag är, alltsedan min födelsedag, en stolt ägare av en Lisa Larsson.


Det här fina scrappet som Anna har gjort hängde tidigare på anslagstavlan på mitt kontor. Eftersom jag numer inte har något kontor på universitetet har jag tagit hem mitt pick och pack och då fick scrappet inta en plats i boxersamlingen. (Bättre foto utlovas, men jag säger inget om när.)

Den här textilboxern får bo i min boxersamling trots att den inte är min. Anders har fått den av sin pappa Micke. Tur att jag har en så snäll man.

Flera av er känner säkert till min passion för boxrar och min ständigt växande boxersamling. När jag disputerade fick jag en hel skara boxrar av Dolly, mamma och Anders. Eftersom vi har en superalert och tokbusig liten kattunge hemma så går det inte just nu att bygga hemmastudio och fota av boxrarna på det sätt de förtjänar. Tills vidare får de presenteras vardagligt fotade.

Dolly kom bärandes på ett platt paket som innehåll dessa två sedlar med boxrar på. Sedlarna är likadana men har alltså olika fram- och baksidor. Jag valde att rama in dem på ovanstående sätt. (När jag studiofotar dem lovar jag att ta ut dem ur ramen så att man slipper blänket.) Dolly hade fått hjälp av mormor med inköp och inslagning.

Anders gav mig en boxerhanne med tokigt brandgula ögon.


Mamma kom med den här kuperade godbiten.

…kan man påstå att det här är en boxer.


I min boxersamling finns också den här porslinsfiguren. Jag hittade den på Röda korset i Robertsfors för fem kr och blev störtförtjust i den. Jag tror att det föreställer någon sorts corgi, welsh corgi cardigan kanske.




I botten sitter en mörkgrön stämpel där det står SCHAU BACH KUNST och en annan stämpel där det står 810. Det bör rimligen stå för den tyska porslinsfabriken Schaubach kunst som producerar en hel del. Deras skulpturer av människor kan gå loss på 600 kr medan en hundfigur (någonsorts vinthundar) sålts för 150. Mina 5 kr får jag i alla fall igen.
Mina senaste boxrar har jag köpt (2009) på inredningsbutiken Boom. De finns i två storlekar och jag köpte förstås en av varje. Det står inget på dem vart de är tillverkade men det är utan tvekan utanför Sverige eftersom boxrarna är kuperade (både öron och svans).



En samling är förstås ingenting utan klistermärken. (Har inte alla svenska barn sedan 70-talet samlat på klistermärken?)

Bildekal.

Bildekal.

Ark Creative Craft Stickers, beställt och köpt från England av min svägerska med familj.
I min boxersamling finns också ett par mjukare varianter.

En bokmärkesboxer som jag fått av min handledare när jag fyllde 30. Bokmärket kom tillsammans med Martina Lowdens Allt. En mycket bra roman.

Den här lilla “Nintendogs” föll jag över när Anders var in på någon spelbutik för att fråga efter någon konstig teknisk pryl (möjligen till GuitarHero, jag lyssnade inte så noga). Nyper man boxern i örat skäller den.
Igår hade jag och Anders ett litet projekt: vi ställde i ordning en liten studio här hemma för att dokumentera min boxersamling. Jag fotade av samlingen och Anders fixade till bilderna i Photoshop. Samlingen började med dessa två boxrar som jag fått av min svärmor.



På den här boxern tror jag att det fattas en del. Metallöglan i halsen får mig att tro att något borde sitta där, ett rep, en kedja, en rosett? Om du vet vad det är som fattas – skriv en kommentar!