Vi har haft en träff med Instruktören (och det ska vara stort i eftersom hon i mina ögon är instruktören med stort I) och det blev en massa prat och tips. En kort sammanfattning kan nog ändå göras i två punkter.

1. Dolly ska inte ha kontakt med främmande hundar. En del av det obehag hon känner kommer från att hon inte vet om hon kommer att bli tvungen att hälsa på någon eller inte. Det är helt enkelt mattes fel.

2. När hon börjar bry sig om hundar vid möten så ska jag bara låta henne vara. När hon morrar och reser ragg så är det hennes sätt att säga ”kom inte hit” och det måste hon få säga/känna. MEN utfall får man inte göra. När hon gör utfall ska jag hälla vatten på henne. Inte fya eller säga något, bara ge henne en ordentlig dusch med kallvatten.

Så förutom bajspåsar, leksak och godis måste jag numer ha en flaska med vatten i fickan på varje hundpromenad. Tur att jag har många fickor på både vinter- och sommarjackan.

Jag har nu pratat med ”min” instruktör och hon verkar inte ett dugg bekymrad över Dollys grufferier. Vi ska träffas ett par gånger och träna och förhoppningsvis löser sig allt på ett ganska enkelt sätt. Första träffen blir faktiskt i påskhelgen. Det ska bli kul!

Jaha, när hälsan är god kommer det andra problem istället. Dolly har efter några otrevliga hundmöten blivit ganska otrevlig själv (mot okända hundar alltså). Försökte ringa min favoritinstruktör ikväll för att boka in lite rådgivning men hon svarade inte. Får försöka igen imorgon.

Jag vill tänka mig att det oftast inte är frågan om vs utan om att valpköpare och uppfödare kommer överens och står på samma sida. Men så kan jag ju vara lite naiv också. Igår kväll gick jag igenom gamla nummer av Hundsport eftersom jag inte haft tid att läsa tidningar på typ ett år. I alla fall så hamnade jag mitt i en debatt om just en valpköpare vs en uppfödare som rörde upp många känslor. Under den här diskussionen dök det upp alla möjliga insändare och diskussioner med olika mer eller mindre sakliga och kloka argument. Det märkligaste såg jag i en insändare som hänvisade till uttalanden som uppfödare gjort om vilka valpköpare de gillar/ogillar. På uppfödarnas inte-gilla-lista fanns valpköpare som frågar om priset och valpköpare som frågar om sjukdomar i rasen.

Där fick jag lov att göra en paus i ren förskräckelse. Naturligtvis gäller uttalandet inte alla uppfödare, men det finns visst de som tycker precis så. Som KÖPARE ska jag alltså inte fråga om priset. Om valpen kostar 5000 eller 25000 är uppenbarligen ointressant. Visst, om jag var miljonär skulle jag inte bry mig. Men nu är jag inte det. Det är inte de flesta andra heller. För de flesta gör en skillnad på 20000 en hel del.

Som blivande ägare ska jag tydligen inte heller intressera mig för den ras jag har valt. Om min familjemedlem och bästa vän riskerar att bli sjuk så ska jag inte bry mig om att ta reda på det i förväg. Det är ju förstås bättre att det kommer som en överraskning om det väl händer något. Att jag är helt oförberedd och inte kan tolka eventuell symtom. Det låter ju skitbra.

Kommen så långt får jag ett märkligt tryck i huvudet. Bäst att sluta här och nu och försöka frammana visionen av valpköpare och uppfödare tillsammans.