Jag älskar att läsa romaner. Det är inte bara fantastisk underhållning, utan skönlitteratur kan lära oss väldigt mycket om vad det är att vara människa. Det är en av anledningarna till att jag tycker att det är viktigt att alla ska få möjlighet att läsa. Under de senaste åren har det blivit allt vanligare med alternativ till den traditionella pappersboken – ljudböcker och e-böcker går såväl att låna på bibliotek som att köpa i bokhandlar. Det öppnar nya vägar för människor med dyslexi, synsvårigheter med mera. Men det öppnar också nya vägar för oss som ”alltid” har läst att lära oss läsa på nya sätt.
Jag började lyssna på ljudböcker för ungefär tio år sedan och insåg snabbt att jag behöver göra något samtidigt som jag lyssnar för att inte somna eller tappa koncentrationen. Så jag lyssnar på böcker fram för allt när jag gör hushållsarbete. (En bonus är att det helt plötsligt är väldigt trevligt att stryka.) Under en tid hade jag ett arbete där jag körde väldigt mycket bil och det var fantastiskt att kunna läsa i bilen! För mig är det avgörande hur boken är inläst – jag vill lyssna på högläsning, inte radioteater. Efter att ha försökt lyssna till Liftarens guide till galaxen väljer jag, i enlighet med föregående mening, bort alla böcker som har lästs in av Johan Rabaeus. Pappersboken är fortfarande mitt förstahandsval, men jag har upptäckt åtminstone ett par böcker som är bättre som ljudböcker än som pappersböcker. Det ena är Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann tack vare den fantastiska inläsningen av Björn Granath vars röst passar perfekt till berättelsen. Det andra är Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Per Myrberg läser bra men det viktigaste är själva berättelsen – det är som om den vore skriven för att läsas högt och det är då Gösta Berlings värld kommer som mest till sin rätt.
Helt nyligen har jag börjat läsa min första e-bok lånad från Umeå Stadsbibliotek. Jag har inte lånat böcker från Stadsbiblan på flera år eftersom jag så sällan är på stan. Jag beger mig inte enkom till stan för att låna böcker som jag sedan kommer att glömma bort att lämna igen i tid och därmed få lov att betala förseningsavgift. Mina egna bokhyllor håller på att svämma över trots flera utrensningar så nu måste jag börja utnyttja de fantastiska inrättningar vi har i Sverige igen. Biblioteken. Utan att behöva åka någonstans, utan att behöva betala förseningsavgifter. Utbudet på e-böcker är stort och det är superbekvämt att bara klicka på en liten knapp för att ha tillgång till det man vill läsa. Först störde jag mig lite på att det blänker i skärmen – pappersböcker blänker inte, men detta vande jag mig vid snabbt. Den största fördelen (hittills) är bekvämligheten (att låna hemifrån) och en annan fördel som man inte ska förakta är belysningen. Jag har flera synfel som bland annat gör att jag har dåligt mörkerseende. När kvällen kommer har jag varit tvungen att läsa under ordentliga lampor. När jag läser en e-bok kan jag göra det var som helst eftersom i-paden har egen belysning. Ja, jag tror minsann att e-boken har kommit för att stanna i det miltonska hemmet.
