Nytt på sidan: I kategorierna till vänster finns numer ”Om Siames” – en rasbeskrivning, ”Om siamesen Jåppe” – en presentation av vår huligan och ”Utställningsresultat Jåppe” – resultat och bedömningar från utställning. Länklistan har också fått en egen rubrik för kattrelaterade länkar, ”Kattlänkar”.

En anledning till att vi blev så imponerade över Jåppes obrydda inställning till att ha sele på sig var våra tidigare erfarenheter av Ronja och Lovis. När de var små kattvalpar och vi fyra bodde i en etta på Carlshem försökte vi vänja valparna att ha sele på sig. Resultatet blev att bakbenen slutade fungera. Katterna låg på sidan på golvet och paddlade med frambenen. Likadana båda två. Vi tänkte att det skulle ge sig med tiden. När de har haft selen ett tag så fattar de väl att de kan gå. Icke sa nicke! De började leka lite förstrött med varandra, från sitt framstupa sidoläge men gå, det gjorde de inte. Så fort vi tog av selarna var de uppe och sprang som vanligt. Så Ronja och Lovis selar hamnade i en låda och kom inte fram igen förrän Jåppes ankomst.

Lill-Lovis i sele: ”Hjälp! Mina bakben funkar inte!”

Vi har anmält Jåppe till kattutställning i Skellefteå i början av juni och nu börjar det vara hög tid att utställningsträna! Igår stoppade vi in Jåppe i transportburen och åkte till Arken Zoo där snälla Maria hanterade en något darrig katt. Han var lite skraj men lät sig snällt hanteras. Förhoppningsvis hinner han vänja sig vid den nya miljön i Skellefteå innan det är dags för bedömning. Han ser ju ganska mycket snyggare ut om han inte kryper ihop och sätter svansen mellan benen…

Jåppe har tagit en promenad på vår innergård för första gången. Han är följsam som en hundvalp!

smyger siamesen.

På utställningen fick Jåppe ett eget hus som han och Påppa byggde ihop med stort intresse. För den som följer mig på Facebook blir det här en upprepning, men här kommer i alla fall en liten bildkavalkad:

Påppa och Jåppe bygger hus.

Hallå, det fattas nåt! Kanske ett tak!

Jåppe inspekterar att takläggningen går rätt till.

Jåppes hus.

En entre ska man också ha.

Vad ända in i finkan!?! Ska man måsta sopa själv?

Nöjd husägare.

Jåppes brorsa Bill har gjort utställningspremiär på Björkstakattens årliga utställning i Umeå. Han tyckte inte att det var superskoj men han klarade sig ändå fint.

Matte Maria visar upp Bill.

Domaren Dorte Kaae studerar Bill ur alla upptänkliga vinklar.

Profilen kontrolleras.

Pälskvaliteten bedöms.

Svansens längd och form kontrolleras till Bills stora förtret. Han ser ut att tänka ”Släpp min svans!”

Vi blev så inspirerade av att vara på kattutställning att jag har anmält Jåppe till utställning i Skellefteå i början av juni. Vi har inte ställt ut katter på fem år. Sjutton gubbar, vad tiden går fort! I vilket fall ska det bli väldigt roligt, särskilt eftersom Maria har anmält Bill också. Det blir en liten Battlecats-enklav.

En måndag morgon uttalade jag mig lyckligt om två vardagsmirakel: Jåppe sov en hel natt och Dolly lät bli att klia sig. Djurägarlycka. Under dagens lopp visade det sig dock att det inte alls var bra att Jåppe sov hela natten. Han fortsatte sova under dagen, slö och loj, och så började han kräkas rosa slem. Vi fick fara akut till Vännäs och tillbringa hela kvällen där. De röntgade Jåppes mage för att se att han inte ätit något som fastnat i magen. Det veterinären kom fram till var att Jåppe var uttorkad, hade gasbildning och något stor urinblåsa.

Jåppe var väldigt uttorkad och låg i min famn många, långa timmar med dropp. Han sade ingenting varken när de tog blodprov eller när han fick dropp. När veterinären tvångsmatade honom med kontrastvätska blev det däremot lite livi luckan och undersökningsrummet såg ut som ett slagfält. Matt som han var hade Jåppe ändå en fenomenal teknik på att ruska ut vätskan ur munnen och på matte, veterinär och möblemang.

Vi fick åka hem över natten med stränga förhållningsorder att kontrollera katten (andning med mera) under natten och att komma tillbaka tisdag morgon. Det blev en konstig natt. Jag var uppe till halv två med Jåppe som försökte moonwalka sig ut ur tratten. Sov till halv fem då jag kollade att han var okej. Steg upp halv sju. På morgonen röntgade veterinären magen igen och kunde fortfarande inte se något främmande föremål. Vi fick lämna honom på kliniken för mer dropp. När vi hämtade honom vid halv fem fick vi följande utlåtande av veterinären:

Det verkar inte som att det föreligger något stopp i Jåppes mage eller tarm, eftersom kontrastvätskan som vi har givit har passerat på ett normalt sätt. Det troligaste är därför att han fått en inflammation i magsäcksslemhinnan (gastrit) som kan ha orsakats av någonting han fått i sig eller t.ex. en virusorsakad magsjuka. Eftersom han kräkts så pass kort tid föreligger idag ingen anledning att göra en stor utredning för att fastställa orsaken, men om kräkningarna blir långvariga är detta förstås att rekommendera. Här har Jåppe fått behandling med dropp för att motverka uttorkningen som han drabbats av i samband med kräkningarna. Idag har han fått börja äta och har gjort detta med god aptit samt utan att kräkas. Ge honom endast dietfoder (Hills i/d) enligt doseringen på förpackningen den närmaste tiden. Hör av er om Jåppe blir sämre, t.ex. om han åter börjar kräkas eller om han inte vill äta. I Jåppes blodprover gick att se att han blivit uttorkad, men förutom detta var alla blodprover samt utseendet på hans röntgenbilder normala.

Jåppe var alltså bättre, men så började han kräkas igen. Förhoppningen var att han först och främst skulle vilja börja dricka själv igen, men det såg inte så lovande ut. Jag köpte vätskeersättning för bebisar och en plastspruta för att slippa åka in till Vännäs och få mer dropp. Kräkningarna avtog och lilleman blev piggare. Han började se ut som en katt igen istället för en trasa, men ville fortfarande inte äta. Det fanns en risk att något satt fast i magen i alla fall så vi fick en operationstid torsdag morgon. De ville öppna honom 5-10 cm för att titta efter och om de hittar något främmande föremål så plockar de ut det.

Efter samtal med Jåppes uppfödare och veterinären beslöt vi oss för att tvångsmata Jåppe med majsvälling fram till kl 20.00. 04.15 på natten förvandlades Jåppe till sitt eget pissjobbiga jag och slapp undan operationen eftersom han blivit så pigg. En blixtvisit i Vännäs konstaterade att han var mjuk och fin i buken. Väl hemma igen åt han med god aptit då vi räknade ut att han inte ville äta sitt vanliga foder. Han verkar tro att han blivit matförgiftad och skyr därför fodret som pesten. Nu får han äta whiskas blötmat istället för royal canin torrfoder. Veterinärens i/d fanns det inte en chans att få i honom. Slutet gott, allting gott.

Under snart ett års tid har en huligan stört nattsömnen för de boende på Nydalavägen. Genom skrik, smällande i dörrar och allmänt buller väcker han de boende åtminstone en gång varje natt. Alltid mellan 04 och 05 på morgonen. Särskilt drabbade är Liv Saga och Anders. De har till och med fått börja barrikadera ingången till sovrummet.

- Ja, det räcker inte att stänga dörren. Jag får lov att klämma in en stol under handtaget, annars kommer huliganen in i vårt sovrum, säger Liv Saga.

Utmattade undrar de om det inte finns någonting man kan göra. De har försökt alla de åtgärder som vanligtvis lugnar huliganer: aktivitet på dagarna, vattenspruta vid aktivitet på natten och så vidare. De har fått in ett tips om att ge huliganen p-piller för att lugna honom. Finns det fler tips? Lämna dem i så fall i en kommentar nedan!