Det snöar! Jag skyndar mellan vedboden och boningshuset och bär stora travar ved. Fingrarna domnar av kylan och snön smälter mot mitt ansikte. Dörren till det tomma hönshuset slår i vinden och för mig är det den ljuvaste musik.

Världen är vit och vacker och Dolly tittar förvånad ut över sitt förändrade kungarike. Jag tappar en pinne som hon plockar upp och bär med högburet huvud och svansen så stolt att den nästan lägger sig över ryggen.

I köket är det varmt och ombonat. Jag har eldat sedan klockan sju i morse och älskar känslan av att vara här. Här och nu. Ingen annan stans.

När vi skulle gå på vår lunchpromenad träffade vi tre labradorer i skogen – en gammal bekant, Maggie, och två tikar vi inte träffat förrut. Fröken Dolly var inte det minsta styv i korken när hon presenterade sig för den redan etablerade flocken, hon var faktiskt så spak att hon inte ens vågade svara på lekinviter. Så småningom kom hon loss lite och viftade med tassarna åt den yngsta och busigaste tiken. Sedan fick hon leka av sig ordentligt med matte.

Från skogen drog vi raskt vidare till Teg och dagens veterinärbesök. Som vanligt fanns där fullt med intressanta dofter och snälla människor och Dolly tyckte att allt var toppen tills vi kom in i undersökningsrummet. Då började hon ana ugglor i mossen – det här besöket handlar ju inte alls om att sniffa och köpa mat… Undersökningen var väldigt lindrig, veterinären behövde bara titta på eksemet för att konstatera att det inte var något märkvärdigt. Det är en sorts skavsår som är väldigt vanliga på boxrar eftersom de har så kraftiga lår. Silonsalva i max tio dagar ska göra susen. Gör det inte det har vi fått ett recept på en salva med antibiotika.

Redan efter detta började Dolly vara lite mör i knoppen, men vi hade fler stopp att göra. En snabb vända på apoteket och sedan djuraffär. Så fort Dolly hoppade ut ur bilen började hon streta och dra – jag vet att det där är himmelriket på jorden! Väl inne fick hon förstås pussa om sin favoritpersonal och som ett extra plus fanns där några mastiffer som flörtade flitigt med den lilla boxern. När vi köpt kattmaten som stod på handelslistan gick vi ut och mötte en långtradarchaufför som överlycklig föll på knä och fick ”mer pussar än jag fått på 20 år”. Av Dolly alltså. Chauffören log pillemariskt och sade att han hade något att visa. Jag följde med och ut ur förarhytten hoppar en cane corso. Vilken massa! Vilket huvud! Dolly såg ut som en liten spagetti i jämförelse. En söt spaggeti, men ändock en spagetti.

Nu är vi hemma igen och Dolly sover sött  utan att ens röra det minsta på tassarna i sömnen. Hon verkar helt slut.

Sedan sist har vi varit ute på en höstlig utflykt till Sävarån med Petter och Riikka och det var idel trevligheter. Enda minuset var de påflugna getingarna som ville undersöka om vi hade någon mat eller om vi kanske var mat.

Den första veden vi använde var lite sur och rökig.

Så småningom fick vi till en riktigt fin brasa.

Riikka.

Petter illustrerar en hundhistoria med hela kroppen.

Bra att ha.

Bäst att ha.

Otrevligheterna består av att Dollys eksem har blossat upp igen. Så fort vi slutade med hydrokortisonsalva kom de tillbaka så nu bär det av till veterinären så snart som möjligt.

Igår var jag, Anders, Johan, Anki och Dolly ut till Kont och grillade i mörkret vid havet. Kvällen var stjärnklar och det var riktigt välbehövligt med lite tid i utomhuset. Tyvärr hade vi ingen kamera med oss men ni får helt enkelt tro mig på mitt ord när jag säger att det var toppenmysigt. Dolly passade på att bada i något surdike så hon fick duscha när vi kom hem. Dusch och sedan kortisonsalva. Eksemet ser redan mycket bättre ut.

Glada i hågen åkte vi till djuraffären för att köpa en tratt åt Dolly. Allt var frid och fröjd tills vi kom hem och tog på tratten för första gången – boxern lider uppenbarligen av trattskräck. Antingen sitter hon hopkurad och orörlig eller så springer hon fram på bakbenen och försöker förtvivlat riva av tratten från halsen med frambenen. Tratten åkte av igen och nu vet vi inte alls vad vi ska göra. Bygga en tvångströja kanske?

Så var det bara att fråga sig om det är dags igen för någon mystisk sjukdom. Dolly har fått stora röda eksem på magen. Vi ska behandla med kortisonsalva en vecka och se om det hjälper. Annars blir det besök hos tant veterinären igen. Det kommer att bli en intressant upplevelse eftersom Dolly kommer att vara tvungen att ha tratt för första gången i sitt liv. Hon lär ju riva hela lägenheten med tanke på hennes framfart utan tratt.