Nu har tävlingslydnadskursen i Holmsund dragit igång och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Alla verkar trevliga och så men det första tillfället var inte alls vad jag hade hoppats på. Först och främst hade vi mest teori och det är väl okej. Men jag tyckte nog att det var lite tramsigt – vem anmäler sig till en tävlingslydnadskurs utan att veta att man lär in moment i flera steg/delar???

Efter en LÅNG stund fick vi äntligen ta ut hundarna och då skulle de MINGLA på appellplan. Det kanske är bra för vissa hundar men jag höll på att få spader. Jag har tränat min hund på att vi ska kunna gå in på en plan vilken som helst och hon ska fokusera på mig. Vi ska träna och INTE lukta på marken eller titta på andra hundar. Idén om att mingla på plan går tvärsemot sunt förnuft vad gäller min hund.

Nästa steg var ett belöningstest. Tanken var att vi skulle testa vad som är mest betydelsefullt för våra hundar, vad de värdesätter mest. Vi körde en i taget och övningen gick till så här: föraren visar hunden att man lägger godis på ett fat och visar en leksak. Så går man ifrån hunden och placerar ut fat, leksak och sig själv med tre meters mellanrum. Sedan får hunden gå fram och välja. Eftersom Dolly knappt ätit på två dar (hon är ju petig i maten i perioder) valde hon självklart köttbullar. Men hon kollade noga in att jag satt där jag satt. Sedan tog hon leksaken. Vilken överraskning. Matte har varit astråkig en lång stund och nu sitter hon på ändan och ser knäpp ut. Övningen sade alltså ingenting förutom att precis just nu är Dolly mest sugen på godis och näst mest sugen på att få springa av sig.  I övrigt skulle jag vilja påstå att man väljer belöning utifrån den övning man ska göra. Godis på inkallning är sisådär medan godis på platsliggning är fenomenalt. Vad vill man att hunden ska göra och lära sig just nu borde frågan vara. Sedan är det klart att man måste använda sig av sådant som hunden tycker om. Vill den inte bli klappad ska man inte klappa på den.

Sist men inte minst fick vi göra en platsliggning. Det enda hundarna hade fått göra var att sitta i bilen samt dessa korta ”övningar”. Ärligt talat kände jag mig skittaskig mot min hund. Fullt med spring i benen och så blir det platsliggning. Urk.

Nåja, nästa gång blir det mer praktik med hundarna så det tar sig säkert.

Det har varit väldigt mycket hundaktiviteter de senaste dagarna. I lördags gjorde ju jag och Dolly allmänlydnadspasset. Dagen därpå var jag figurant åt en sökgrupp och jag blev hämtad 12.20 och kom hem efter 18. En låååång dag. Men visst är det kul att sjava runt i skogen och jobba med hundar! (Det kändes dock en aning surrealistiskt när jag låg gömd i lådan och det sprakade i walkie talkien…)

Igår var det dags för mitt och Dollys sista pass med Eva. Vi började träna vänstersvängar (till linförighet/fritt följ) och det var riktigt svårt för Dolly. Hon förstod inte alls hur hon skulle göra när hon skulle ”tänka med rumpan”. Men så småningom lossnade det och imorse tränade jag lite på morgonpromenaden och det verkar som om hon har greppat att hon har en bakdel med två bakben som hon måste använda. Vi tränade också på avlämnande (till apport) och kanske, kanske börjar Dolly bli medveten om att det är när man lämnar grejen i mattes hand som det blir belöning. (Hon är annars ganska nöjd med att larva omkring på egen hand med grejen i munnen.)

För mig var det nästan lite sorgligt… Eva har hjälpt mig så obeskrivligt mycket med hur jag ska använda kroppen för att på bästa sätt kommunicera med min hund. Men, men, jag kanske tar fler lektioner när tävlingslydnadskursen är över.

Igår gjorde jag och min GULDHUND allmänlydnadspasset i Holmsund. Dolly var fullständigt speedad av lycka under hela passet, men vi klarade oss ändå. Min duktiga, duktiga tjej. Det var en annan kvinna som gjorde passet samtidigt med sin golden retriver och de utklassade oss totalt. Men vad gör det när min hund ändå är bäst!

Allmänlydnadspasset har tre betygsgrader:

Mycket väl genomfört = hunden utför momentet utan hjälp från föraren.

Väl genomfört = hunden utför momentet med viss hjälp från föraren.

Behöver träna mer (alltså underkänt) = hunden utför ej momentet trots upprepad hjälp från föraren.

Tre betygsgrader för elva moment. Så här gick det för oss:

1. Kvarsittande med störning 1-2 minuter – Väl genomfört.

2. Möte med hundar på naturstid – Mycket väl genomfört.

3. Sitta tyst i bil med störning ca 5 m utanför – Väl genomfört.

4. Gå fint vid sidan eller bakom – Väl genomfört.

5. Hantering/visitation – Mycket väl genomfört.

6. Inkallande utan störning –  Mycket väl genomfört.

7. Inkallande med störning – Mycket väl genomfört.

8. Stoppkommando – Mycket väl genomfört.

9. Passivitetskontroll – Väl genomfört.

10. Nosaktivering – Mycket väl genomfört.

11. Valfritt moment – Väl genomfört.

Ikväll hade vi vårt första möte i vår lilla träningsgrupp och tre av fem personer närvarade. De två tjejerna som var där verkar trevliga och de hade riktigt roliga hundar: en riesentik och en dobermanhane. Det här kommer att bli ett kul gäng!

På lördag morgon är det dags för provet som avgör om jag och Dolly får vara med på tävlingslydnadskursen i Holmsund eller inte. Vi har tränat flitigt och jag hoppas verkligen att det går vägen! I tisdags var jag i Holmsund och tränade tillsammans med Erika. Hon var så snäll så vi körde igenom hela lydnadspasset och det enda som blev problem var kvarsittning med störning i två minuter. Precis det som jag vet är vår svaga punkt. I övrigt skulle vi ha klarat oss klockrent och det kändes bra. Jag körde hemåt glad som en lärka, med en hund som sov som en sten.

Igår hade vi vilodag (nåja, Dolly var inte så intresserad av det så hon jagade katterna, åt kattsand, rumstrerade om i garderober och betedde sig allmänt som en valp). Idag ska vi köra ett träningspass igen och ikväll ska jag träffa min blivande träningsgrupp på Ön. Det ska bli skoj!

Det är så sant som det är sagt. Jag har bevisat påståendet idag genom att träna lydnad i hällregnet. Men, men, man vet ju aldrig om det kommer att spöregna på tävling heller…

bor Jonas som vi hälsade på igår. Han har en sibirian husky som har ett något ambivalent förhållande till Dolly. De klarar inte av att sköta sig om man släpper ihop dem så de ”träffas” alltid kopplade utom räckhåll för varandra och ändå tycker de att de är kompisar. I alla fall när den första skräckblandade förtjusningen går över. Hundar är… speciella.

Jonas håller (förstås) på med drag och vi fick ärva en dragsele till Dolly som Castor vuxit ur för länge sedan. Jag har planer på att åka skidor i vinter och då vill jag ha Dolly med mig i sele. Men jag vet inte riktigt hur det ska gå när hon kommer på att det är kul att dra… jag kan ju inte direkt säga åt henne att svänga vänster eller höger. Jag ska klura ut något.

Men än är det långt till vintern.

Dolly passade på att ansa buskarna en aning.

Castor myser i gräset.

Dolly myser i gräset