Tidigt i morgonbitti åker vi till Luleå och jag har förstås redan hunnit tänka ut alla hemska saker de skulle kunna upptäcka vid undersökningen… om Dolly överlever sövning det vill säga. Jag är ju inte känd för att vara optimist precis.

Idag fastar Dolly som hon ska och hon har inte ätit något sedan igår kväll. Fastandet går faktiskt mycket bättre än jag trodde – Dolly sover mest. När hon inte sover sitter hon vid sin matskål och tittar på mig med sina stora stora ögon. Det skär i hjärtat men vad gör man?

Nu blir det Boxerklubbsaktiviteter för hela slanten en tid framöver. Jag har tagit på mig att vara sekreterare och ansvara för LO-rutan som förra året samt att ansvara för hemsidan. Hemsidan kommer att bli det stora arbetet och jag hoppas att jag snart ska få någon kläm på hur det där funkar. Ha tålamod med mig!

I Luleå ska Dolly gå igenom gastroskopi (magsäcksundersökning) och colon endoskopi (tarmundersökning). Hon måste fasta i 36 timmar och vätskefasta i fyra timmar. Dessutom ska hon matas med Salilax och Toilax. De 36 timmarna kommer inte alls att vara angenäma.

Idag är det hundbus som gäller till Dollys stora förtjusning. På lunchpromenaden träffade vi den fina chokladbruna labradoren Maggie och hennes matte i början av skogen. Vi promenerade tillsammans i ungefär en timme och hundarna lekte glatt med varandra. När vi skilts från Maggie med matte träffade vi en annan kompis, nämligen vilde Ville. Och då blev det riktigt hundbus på boxervis. Brottning och tacklingar och till och från lite för hårda tag. Lite vildsint men roligt. Och som om det inte skulle räcka ska Dolly träffa tant Vilja och tant Pingis ikväll. Jag ser fram emot att ha en riktigt, riktigt trött hund imorgon!

Ett veterinärsamtal senare vet jag att inte mycket mer förutom att vi måste åka till Luleå. Veterinären ska faxa över Dollys journal och under förmiddagen imorgon ska jag ringa och boka tid för en biopsi.

Dollys mage har klappat ihop ännu mer med illamående och kräkningar. Jag sitter och väntar på att veterinären ska ringa upp mig, och under tiden tänkte jag påpeka att Dolly är en enastående filur. Det är hon förstås alltid (eller nästan i alla fall) men ett mattehjärta sväller av stolthet då tokfransen visar att hon faktiskt lärt sig ett och annat.

Jag har försökt lära Dolly att när hon är lös och får syn på folk eller fä ska hon sitta eller ligga. Det fungerar oftast, men vissa situationer är svårare än andra. Häromdagen gick vi i skogen och runt en krök kom en tollare. Dolly var ganska långt ifrån mig och fick tollaren mer eller mindre mitt framför nosen. Jag tänkte förstås att det var kört men Dolly slängde sig i backen som en fällkniv och rörde sig inte ur fläcken. Jag kunde lugnt gå fram och koppla henne medan tollarens matte onekligen såg imponerad ut.

Dolly har precis släpat in en tom fodersäck i sin bur och ligger där och ser mäkta stolt ut över sitt ”byte”. Jag ska skratta åt henne en stund och sedan ta säcken och stoppa tillbaka den i soporna där den hör hemma.

Idag har jag för första gången på ett bra dag kunnat njuta av en härlig vinterpromenad. Det straffade sig i form av ryggont men visst måste man ta sin boxer med sig ut i skogen när man har chansen! Husse följde också med för att provköra sin gamla cykel som han repade igår.

Vintern har äntligen infunnit sig och jag hoppas att det inte blir mer slask innan våren.

Dolly passar alltid på att spana från höga punkter i terrängen.

Husses cykel.

…känner jag mig idag.