Jag går och väntar på att Dolly ska löpa. Hon har under en ganska lång tid varit slö, vilket brukar vara ett tecken på löpen. Hon piggnar till lite grann när man går ut i skogen, men hon tar inga tokrusrundor och hon håller sig väldigt nära matte. Hemma bara sover hon. Träna är kul i cirka en minut. I söndags på kursen tittade hon bara på de andra hundarna för att sedan lägga sig på gräset och ta en tupplur. Jäklar, vad jag fick jobba för att få den minst fart på hunden. Men hon är söt i alla fall.

Dolly pussar sin boxerklubbsfavorit Gunbritt.

Vi tränar förstås på och glädjande nog blir vi bättre och bättre på alla moment i tävlingslydnad klass I. Dolly är inte en speciellt uthållig hund så man kan inte nöta på med samma sak någon längre stund. Så jag brukar låta henne prova lite andra saker som balansgång eller hoppa upp på stora stenar eller något helt annat.

Dolly sitter i utgångsposition för momentet linförighet.

Första vändan över balanshindret trodde Dolly att man fick hoppa av var man ville. Man riktigt ser på mitt ansiktsuttryck hur jag tänker ”neeeeeeeej”.

Vi ”knäckte koden” snabbt och balansgång var riktigt skoj.

Hopp! (Snöret är på eftersom Dolly började vara trött. En trött Dolly = jaga löv över planen istället för att lyssna på matte.)

Ett stort problem som vi fortfarande har är platsliggningen. Dolly fattar verkligen inte poängen och om (snarare när) hon blir distraherad ”låser” hon på det som stör (till exempel någon som passerar), sätter sig upp och stirrar. Jag måste nog backa och börja om med platsliggning hemma i hallen.

Nu har det stått lite still med bloggandet igen. Det är i och för sig inte så konstigt – man måste ju hinna leva också. Sedan sist har Dolly varit ”terapihund”. Min hundinstruktör Eva har en pumi vid namn Kax. Kax blev skrämd av en boxer så han behövde lite boxerträning. Dolly ställde så klart upp!

Kax!

Kax tyckte inte alls att Dolly var läskig utan han bjöd på lekinviter så det stod härliga till även när Dolly försökte låtsas som om hon var för mogen för att leka. (Sekunden senare flög hon in i en glad brottningsmatch.)

Kax hittade en flaska att gnaga på…

… men han fick inte ha den så länge eftersom Dolly ansåg sig ha egenrätt på alla bitbara föremål.

Goda vänner blev de minsann!

I söndags hade vi medlemsträff med boxerklubben och det var mycket trevligt. Vi fikade, gick tipsrunda och provade freestyle med hundarna. Det var riktigt skoj! Eftersom det är tillåtet att använda handtecken genom hela programmet så är det en gren som är klippt och skuren för mig och döva Dolly.

Dolly går slalom mellan mina ben.

Jag försöker få Dolly att fatta vitsen med att rulla runt. Det går inte så bra.

Ikväll var jag, Anders, Johan, Marie och Dolly till en grillstuga ute i skogen. Vi hade en härlig utflykt på cirka fyra timmar så nu är boxern så där härligt trött. Längs vägen hittade vi även en stol som fungerade fint som hundstol.

Men det gjorde inte Dolly. Hon har en sån tur att hon får följa med husse och Johan på utflykt även när matte ligger hemma i sängen och är förkyld. För övrigt i världens segaste förkylning. Jag har varit krasslig sedan januari och förkylningen bara ökar/minskar i intensitet. De senaste dagarna har varit ökningsdagar, så nu kommer det väl minskningsdagar. Längtar efter att vara helt frisk!

Dolly kutar som en tokig. (Fullt normalt alltså.)

Dolly och Johan beundrar utsikten.

Våren är här så ordentligt att man kan tro att det är sommar. Undertecknad, Anders, Johan och Dolly har varit på utflykt till Bäcksjön och bilderna avslöjar att det var underbart!

Dolly tar årets första bad – matte deltog i det hela genom att agera hejaklack!

”Titta matte! Jag kan se ut som ett sjölejon!”

Simmar för fulla muggar.

”Äntligen fast mark under tassarna igen!”

Grillmeister Johan.

Gladmeister Anders.

Jag var inte så lite glad jag heller.

Liten hund tar stort hopp.

Varm choklad är pricken över i på en utflykt.

Kolla vad mysigt dollan har haft med husse medan matte jobbade på ÖNLO:s mentaltest.

Dolly får besök på liggunderlaget av en myra. Titta noga så ser ni att myran står på bakbenen och stirrar tillbaka på den nyfikna hunden.

Igår drog ett glatt gäng bestående av undertecknad, Anders, Johan, Petter och Dolly ut i världen. Tack vare teknikens under i form av en GPS (eller faktiskt två) kunde vi ta vårt pick och pack och sjava rätt ut i skogen. Rutten vi tog (och fler bilder) kan den nyfikne se på Johans blogg. Sammanlagt gick vi lite drygt en mil i mycket skiftande terräng och bara promenerandet tog tre timmar. Resten av utflykten gick åt till grillning och slams och trams. Jag vet inte vad det är med de där killarna men de kan få vad som helst att verka snuskigt. (Om sanningen ska fram var vi väl lika goda kålsupare allihop.)

Dagen var i vilket fall fantastiskt fin – vilket Anders blogg intygar – och Dolly var lyckliglyckliglycklig. Springa lös i flera timmar med järngänget. Dessutom med så spännande terräng: skog, myrmark, hav, sten att balansera på. Ja, you name it!

Dolly tittar bedjande på matte, ”Ska vi inte fortsätta gå snart?”

Dolly, Johan och havet

En bra bit promenerade vi över stenar och då gällde det att hålla tungan rätt i mun. Jag var lite rädd att Dolly skulle kuta på som vanligt och bryta en tå, men hon tog det lugnt och balanserade skickligt fram över vickande stenar. På bilden ser du även mig och Petter.

Hitta boxern!

Grillhunden fick bada när hon kom hem.