Porrflirt och kräkskalas – två ord som jag aldrig trodde att jag skulle behöva hitta på. Men livet bjuder på sina överraskningar och just porrflirt och kräkskalas sammanfattar min kväll alldeles ypperligt. Nej, det är förstås inte JAG som har ägnat mig åt dylika aktiviteter utan Cirkus Berghems egna Dollyfjollpilatesboll.

Vi fick nya direktiv av veterinären: några dagar med Losec för att hämma magsyran och sedan nytt försök med Atopica. Ikväll var det dags att trycka ner en hal kapsel i en motsträvig boxerhals igen. Ni kanske förstår vartåt det barkar? Just det. Dolly började må illa och kräktes ordentligt på hallgolvet (och faktiskt lite på hallväggen). Jag städade upp och gick ut med henne istället. Väl ute var hon hur pigg som helst och jag tänkte att det nog hade hjälpt med Losec i alla fall. Då kommer äventyr nummer två. Längs vägen träffade vi våra bekanta Områdesgrannen och Huskyn. Dollys ögon tindrade, fiolerna spelade… Hon hade träffat sina drömmars hanne – denna långbenta skönhet med de finast lekinviterna. Dolly svarade genast genom att trycka sitt könsorgan i hans ansikte. Om inte det är en porrflirt så vet inte jag.

Vi kom hem igen. Inga barn gjorda. Huskyn är för övrigt kastrerad, men vad gör det när man är kär? Det hade gått så pass lång tid utan kräkningar att jag vågade mig på att öppna dörren till sovrummet. (Det är ett måste att stänga sovrumsdörren om Dolly kan börja må illa, annars kräks hon i vår säng.) Jag gick och lade mig och Dolly gick och svansade ute i lägenheten. Plötsligt hör jag ett ulkande läte och flyger upp ur sängen och rusar till vardagsrummet. Då har hon spytt oanade mängder i gästsängen i vardagsrummet och på min stora hemvirkade filt. Städpass nummer två och nyord nummer två: kräkskalas.

Kan man se ut så här kan man väl göra vad som helst?

Dolly fick sin första kapsel Atopica igår. En stor, grå, hal sak som jag inte lyckades ge henne utan assistens av husse. Så fort jag fått kapseln ner mot svalget hostade hon upp den hala rackaren igen. Så Anders fick hålla henne medan jag tryckte ner medicinen långt ner och mot sidan av halsen. Då försvann den. Det var ju si så där festligt, men jag tröstade mig med att hädanefter vet jag vilken teknik jag ska använda. Vi hade varit noga med att räkna timmarna från senaste måltid – Atopica ska ges minst två timmar efter/före utfodring. Allt var frid och fröjd, asken med 30 kapslar hade dessutom ”bara” kostat drygt tusen kronor  vilket var billigare än vi trott. Men så började Dolly må illa och under kvällen spydde hon, minst sagt, som en gris. Veterinären har sagt att om Dolly börjar må illa på behandlingen måste vi genast avbryta och kontakta veterinär. Jahapp. Ingen medicin idag alltså och telefonsamtal imorgonbitti. I nuläget vet vi alltså ingenting. Förutom att vi lagt ut över tusen kronor på EN kapsel Atopica.

Igår var husse med Dolly till veterinären. Konstigt, men så blir det när matte jobbar. Veterinären ville kolla att allt är bra nu när Dolly stått på lägsta dosen kortison ett tag (2,5 mg/varannan dag). Sagt och gjort, och allt såg bra ut! Nästa steg är att Dolly ska vara helt utan kortisontabletter i fyra dagar och om det fungerar så kan vi börja ge henne Atopica. Under de fyra dagarna ska vi smörja öronen och vulvan flitigt med hydrokortisonsalvan, men när vi sätter in Atopica är det dags att sluta med salvan också. Håll tummarna nu alla Dolly-vänner!