Efter åtta dygn

med svinis börjar jag känna mig riktigt pigg. Jag kan andas, prata, äta och röra mig hyfsat normalt. Min diet bestående av skorpor och mandariner har ersatts med en mer varierad matsedel och Dolly har fått flera ganska normala promenader. Det lär ta ett tag att arbeta bort all energi hon har sparat under den här tiden men det ska bli så skönt att inte ha en understimulerad hund längre. Hon är ju inte den som är den, utan hittar raskt på egna saker att roa sig med: hämta saker ur pappersinsamlingen och lämna över hela lägenheten, kolla vad som är på bänkar, bord och spis, sno små saker i plast att tugga sönder och (inte minst!) jaga katterna. De sakerna leder för det mesta till att hon får skäll. Det är ganska trist för alla inblandade. Jag skulle vilja säga att det hela snart är glömt och förlåtet men det vore att ljuga: katterna är nog de mest långsinta personer jag känner. Om man nu kan säga att katter är personer.


Lovis, världsmästare i långsinthet.


Ronja, andrapristagare i världsmästerskapen i långsinthet.

4 Responses to “Efter åtta dygn”

  1. Anders Milton skriver:

    Åsså husse, världsmästare i enbenthet.

  2. Mamma skriver:

    Tur att du är världsmästare i tålmodighet:)

  3. Susanne skriver:

    :D här hemma har vi whippetfröken som ingen kan slå i långsinthet! jag lovar! skönt att höra att du är på benen igen!

Leave a Reply