Dolly åt en kur Kefavet. Furunkeln var till synes död, men ett par dagar senare var den tillbaka. Så nu är det antibiotikakur två som gäller, 10 dagar Clindabuc. De två preparaten tar kål på samma sorts bakterier men jag gillar Clindabuc bättre för det smakar inte lika illa för hunden. Varje gång det var dags för Kefavet blev det strid på kniven här hemma: matte som trycker ner tabletten i Dollys hals och Dolly som hostar upp den. Clindabuc försvinner (jämförelsevis) lätt som en plätt ner i boxermagen. Nu får vi hålla tummarna för att kur 2 räcker, annars måste vi till veterinären för att skära upp och tömma furunkeln. Roligare kan man ju ha det. Så här till exempel:
Furunkelns come back
december 3rd, 2011Kattens dag
november 25th, 2011Stockholmsänka
november 21st, 2011Rallylydnad på Ön
november 20th, 2011Idag har vi gjort nåt skoj ska ni tro! Eftersom jag ibland bloggar på ÖNLO:s hemsida tar jag mig friheten att återanvända den text jag redan skrivit, men det blir fler bilder här på Kattvalp. Någon bonus ska man väl ha som Kattvalps-läsare, eller hur?
Ett glatt gäng träffades idag på Ön för att prova på den nya sporten Rallylydnad. Sporten skapades i USA i slutet av 1990-talet och introducerades i Sverige 2005. Ekipaget (hund och förare) följer en bana som gjorts i ordning i förväg. Längs banan finns skyltar med 3-5 meters mellanrum där det står instruktioner som ekipaget ska genomföra, till exempel sväng vänster, stanna, sitt. Bedömningen är mer generös än i traditionell lydnad och hunden behöver inte gå perfekt fot. Föraren får kommunicera fritt med hunden och använda så många ord och tecken som han/hon vill. Man får både berömma och belöna hunden under banans gång. Det viktigaste är samarbetet och att både hund och förare utstrålar glädje. (Det är inte tillåtet att ta i hunden eller att tillrättavisa den.)
Vi byggde en bana med hjälp av utskrivna instruktioner och det vi kunde hitta i våra bilar. Egentligen ska instruktionerna sitta på skyltar eller koner, men man tar det man har: Backen och vardagsföremål som tyngder funkade bara bra det också! Vi fick provgå banan – så där som de gör inför hästhoppning – både i grupp och på egen hand och sedan tog vi fram hundarna en i taget. Både hundar och människor tyckte att det var kul och vi bestämde oss för att prova på det hela fler gånger.
Skräp på klubben? Nej då, det är bara vår hemmagjorda bana!
Har man inte med sig en egen hund kan man låna en. Gunbritt och Yin.
Även om man har med sig en egen hund kan man låna en till. Jag och Yara ”hit it off”.
Att hålla värmen, eller funderingar kring badkar
november 19th, 2011Nu är den här igen, årstiden då man måste ta många varma bad för att hålla värmen. Med man menar jag förstås jag. Så fort temperaturen sjunker ner mot noll (och förstås mindre än så) blir jag genomkall av att vistas i utomhuset. Kall på ett sådant där sätt som inte går över hur länge jag än ligger nedkrupen under ett berg med filtar eller hur många par tjocksockar jag än tar på mig. Det enda som hjälper är att bada. Varmt och länge. Och där kommer den där irriterande upplevelsen av att inte få plats. Hur tänkte man egentligen då man hittade på det här med badkar? Ja, vilken bra idé! Vi designar en balja för folk som är pyttesmå! Det gör ju att alla normallånga människor får välja om de vill frysa om axlarna eller om knäna. Till råga på allt får de ligga som ostkrokar! Fantastiskt!
Furunkeldags igen
november 19th, 2011Som många boxrar har Dolly problem med furunklar (bölder) i tassarna. För det mesta blir det inget märkvärdigt utan det går hål i furunkeln och infektionen försvinner. För det mesta, ja. Ibland blir området inflammerat och den aktuella tassen sväller och blir eldröd. Den här veckan har det varit dags igen och vi fick komma illa kvickt till Björkstaden för att få antibiotika. Efter bara några tabletter Kefavet har svullnaden och rodnaden gått ner och tassen ser riktigt normal ut. Eftersom Dolly är den hund hon är så har vi också fått dubbla hennes kortisondos under den tid som hon ska få antibiotika. Nu får vi hålla tummarna att magen håller för Kefavet-kuren.
Tropikhuset i Holmsund II
november 15th, 2011Hemma i sjuksängen roar jag mig med att titta på lite bilder och inser att det är dags att göra reklam för Holmsunds tropikhus igen! Jag och Anders har varit där en gång förut, som man kan se i inlägget Tropikhuset i Holmsund. Nu har vi alltså varit där en gång till. Ja, inte precis nu, utan för några veckor sedan. De har fått några nyheter sedan vi var där sist:
Rödhandad tamarin hade de också förra gången vi var där, men då var det två vuxna individer. Nu är det en vuxen och en unge. Och – det bästa av allt – de springer runt lösa!
Sedan fanns där förstås en mängd med gamla bekanta.