Jåppe fortsätter sina närgångna di-sessioner med Dolly och jag känner mig lite bekymrad. På Björkstadens djurklinik visste de inte varför katten diar hundan då han inte är tagen för tidigt från sin mamma eller något sådant. Det kan möjligen vara så att hormonerna ställer till det: Jåppe är fem månader och kan vara på väg att bli könsmogen. Vid könsmognaden kan katter bli lite kollriga i huvudet. Jag minns när Ronja blev könsmogen – hon blev helt besatt av att smita ut på loftgången fastän hon inte alls tyckte om att vara ute.
Björkstadens tips var att spreja Jåppe med citronvatten då han diar eller att smörja Dollys tuttar med något som katten inte tycker om, till exempel vitlökssmör. (Det sistnämnda är dock kört eftersom Jåppe gladeligen äter vitlökssmör.) Det är också rätt jobbigt att fånga Jåppe med skägget i brevlådan eftersom han alltid diar på morgonen. Varje morgon vid sjutiden vaknar jag av ett envetet smaskande och då har jag mest lust att låtsas som ingenting och somna om. Hur som helst kanske jag inte behöver göra så mycket för Dolly har slutat tycka att det är mysigt och börjat gå iväg så att katten inte kan komma åt henne.
Låter som att Dolly har börjat avvänja honom på egen hand.
Ja, kan ju vara hormonerna som spökar. Eller också var Evita för snabb med att avvänja dem, hon började gå undan mkt tidigare än vad Java gjorde med sin kull… tror det var redan vid 8 veckor. Fast de fick ju dia efter 8 veckor också men inte så ofta som de ville.
Han har inte visat några sådana tendenser förut så jag gissar på hormonerna.