Nu har vi (faktiskt hela lilla familjen minus katterna) varit på årsmöte med boxerklubben. Det blir mitt sista deltagande i föreningslivet för lång tid framöver. Jag har avsagt mig de poster jag hade och ska satsa helhjärtat på min avhandling det här året. Det har varit kul – och tröttsamt ibland – att vara ”en kugge i maskineriet” men det känns riktigt bra att inte längre ha några sådana ansvarsområden. Trevligt hade vi i alla fall på mötet och jag och Anders hade med oss hembakta hallonmuffins.
Ett litet men engagerat gäng boxermänniskor (och en boxer).
Bengan tyckte nog inte att vi var så där superroliga precis.
Förståndigt att sluta när engagemanget sinar. Livet ändras och förhållandena skiftar. Man måste då ha vett att säga stopp.Har själv slutat som ordf. i Brukshundsklubben i Storuman. Mitt nya jobb tar all min tid. Någon annan får ta vid.
Var sak har sin tid, lite av tjusningen med livet, man stänger en dörr och väntar med spänning på vilken dörr som öppnas i stället.