städa varje fredag. Pytt heller. Ligg i sängen och slappa varje fredag är betydligt närmare min verklighet. Efter en arbetsvecka orkar vi inte så mycket mer i den här familjen.
I dag känner jag mig riktigt stolt över min lilla hund (och över mig själv också faktiskt). När vi var ute på vår lunchskogspromenad hittade jag ett nerfallet träd och eftersom Dolly är över ett år så kan vi utan dåligt samvete träna hopp. Tillfället bara låg där. Så jag lockade henne med en bit skinka och vips flög hon över stammen. Över och tillbaka, över och tillbaka. Hon fattade direkt.
Dessutom har hon lärt sig att stanna stående på handtecken när hon är på väg mot en. Stanna, hon står stilla och så får man kalla in. Kanoners. I början försökte hon liksom smyga mot handtecknet, hon tog låååångsamma steg innan hon stannade. Nu stannar hon direkt. Får väl se hur länge det håller i sig.
THE NEVERENDING STORY
Kurseriet har tagit ännu en vändning. Jag ska vara med i alla fall. Ikväll hade vi teori hemma hos en kursdeltagare och bekantade oss med varandra. Det här kommer att bli minst sagt spännande. Antagligen kommer jag att vara mer utmattad än Dolly efter den här helgen.