Det har gått en tid sedan vi var till veterinären senast, så nu var det dags igen för lite skrämselhicka enligt fröken Dolly. Hon har den senaste tiden fått tillbaka en del av problemen med bakbenen (att de viker sig för henne vid de mest oväntade tillfällen), hon haltar till och från med höger framben och höger ögonlock hängde så konstigt igår. Vid en infärgning av ögat kunde man tydligt se ett sår i ögat, mot vilket hon fått ögonsalva. Stora delar av övriga kroppen har röntgats idag. På höger framtass har ett litet ben som sitter i en sena delat sig – detta kan tydligen hända på äldre hundar och kan ge visst obehag. Under en tid ska Dolly därför få ha en sko på den tassen för att ge lite stabilitet. Spondylosen i ryggen har blivit lite, men inte mycket, värre och det är antagligen den som trycker på nerverna så att bakbenen ger efter ibland. Höger höft är förstås fortfarande deformerad. För att minska symtomen ökar vi hennes dos kortison i 14 dagar varefter vi ska prata med veterinären igen.

Oj, så gråhårig hon börjar vara, min lilla Valborgstant.

Nu är hon hemma igen, min lilla boxergris! Ett antal epulider, en tand och en knöl fattigare. Knölen på bröstkorgen var inte alls en talgkörtel utan en vårta, så nu har Dollan ett käckt litet stygn på plats. Sitter det kvar i 10 dagar så ska vi ta bort det då, faller det av innan dess så är det ingen fara. Dolly har fastat sedan i går kväll och får inte äta fast mat i dag heller. Eftersom hon påstår att hon svälter ihjäl har jag kokat lite havregrynsvälling åt henne som hon ätit med god aptit. Själv tyckte jag att det såg tämligen oaptitligt ut. Vattnig, avsvalnad och osaltad välling. Mums.

Nu återstår bara att bädda ner grisen och ta det lugnt resten av dagen.