Epulider

mars 6th, 2014

I dag är Dolly hos veterinären för att bränna bort några epulider i munnen och för att ta bort en liten knöl på bröstkorgen (gissningsvis en talgkörtel som blivit tät). Ingen av åkommorna är egentligen farliga, men det är alltid plågsamt för mattes hjärta att lämna sin bebis hos veterinären. Dolly hade förstås fått lugnande innan vi gick, så för hennes del var det nog inget att bråka om. För mattes del däremot…

Hur som helst är epulider en hudfärgad, till konsistensen fast, utväxt i tandköttet. Epulider är vanliga hos vissa raser, som till exempel boxer. Enligt en hälsoenkät som Svenska boxerklubben gjorde 2011-2012 hade närmare 30 % av hundarna i enkäten haft problem med tandköttet. Av dessa hade 23 % veterinärbehandlats. Epuliderna kan rent av växa över tänderna (vilket förstås inte är så trevligt för hunden när den ska tugga) eller växa mellan tänderna så att tänderna trängs ut från sin egentliga position. Dollys epulider såg, ur den aspekten, väldigt fina ut men eftersom de växer ganska snabbt får hon bränna bort dem i dag. Vissa veterinärer rekommenderar att man ska ta vävnadsprov för att utesluta att det man tror är en epulid i själva verket är en elakartad tumör. Vi kommer knappast att göra det i Dollys fall, men jag får väl höra vad veterinären har att säga efter operationen.

Informationen är hämtad från veterinären.nu och från Svenska boxerklubben. Följande bild hittade jag på Bukefalos hundhälsoforum, och epuliderna på bilden är lika de som Dolly har fastän hennes sitter i underkäken.

Den skamlösa nyfikenheten

januari 23rd, 2014

Jag har precis läst Astrid Seebergers bok ”Den skamlösa nyfikenheten”. Redan på de första sidorna skriver hon ”Likaväl som de döda måste vänja sig vid att vara döda, måste de levande vänja sig vid att någon inte längre är det. Jag är läkare. Jag har sett många människor dö. Men jag begriper det aldrig.” Och så var jag fast. Jag har slukat Seebergers text (essä eller tankebok eller vad ska man kalla den?) och vill rekommendera den till alla som funderar på livet, döden, samhörighet och samtal. Mer än något annat handlar boken om samtal.

Seeberger skriver: ”Om man vill samtala, inte bara tala utan verkligen samtala med människor, bör man vara skamlöst nyfiken på dem.” Vad är då skamlös nyfikenhet? Författaren hänvisar till sin morfar som förespråkade skamlös nyfikenhet – att varken skämmas för att vilja veta eller för det man får veta. Skamlös nyfikenhet innebär att bosätta sig i någon annans värld en stund – oavsett hur den världen ser ut. Att lyssna till alla röster ”utan att skygga och utan att fördöma”. Seeberger anser att det goda samtalet är läkande och att grunden är att ”den som känner skuld och skam upplever att vad man än har gjort, hur man än ser ut, så finns man med i människogemenskapen”. Till syvende och sist är samtalet samhörighet med andra människor.

En del dagar

januari 10th, 2014

En del dagar spenderas bäst under täcket.

När katterna flyttade in

januari 6th, 2014

Katterna var bitvis mycket förbryllade över all aktivitet när vi höll på att flytta. Folk och saker kom och gick och lådor dök upp och försvann. När lägenheten började eka var det dags att flytta katterna. För att allt skulle gå så bra som möjligt flyttade vi först Ronja och Lovis så att de fick undersöka huset utan att ha Jåppe och Dolly i hasorna. Ronja brukar vara rätt sur i nya miljöer men i nya huset sprang både hon och Lovis runt med svansarna rätt upp i vädret och undersökte varje centimeter ackompanjerandes sig själva med muntra små jamningar. Sedan var det dags för Jåppe. Den stora dusten kommer i förväg – att få in en siames med en miljon ben och lika stor envishet i en transportbur är lättare sagt än gjort. Till slut går det, men då får man lyssna på hans missnöje istället vilket kan få trumhinnor att spricka. Väl i huset var han lite nervös en stund, men upptäckarglädjen tog snart överhanden. Och hör och häpna – inte ett fräs, inte ett morr från cornisharna. De två tanterna har fått nytt liv och leker med allt från hårsnoddar till mjölkpaketsflärpar, de springer i trapporna och jagar varandra och kan till och med acceptera att sova tillsammans med Jåppe en stund varje dag. Ett hus är tydligen katternas paradis.

 

Sneak peak

januari 5th, 2014

Det tog sin modiga tid, men nu är vi både ut- och inflyttade! Att leja bort flyttstädningen var ett genidrag, om jag får säga det själv. Här kommer en liten försmak från hur vi har det i vårt hus.

Jåppefilm

november 23rd, 2013

Det var ett bra tag sedan sist, men nu är det äntligen dags igen för en Jåppefilm! Musiken har husse komponerat med hjälp av sin dator.

Flyttpackning

november 15th, 2013

Tiden flyger fram och det börjar vara hög tid att flyttpacka. Jag har ett gäng flitiga assistenter som, oavsett vad de själva tror, gör det hela lite svårare. Katterna envisas nämligen med att alltid packa ner sig själva först.

Mirakelhunden gör det igen!

oktober 16th, 2013

Jag har sagt det förut och säger det igen: Dolly är ingen vanlig hund, hon är en mirakelhund. Hur mörk situationen än verkar kommer hon ändå alltid ur den. Vi trodde att det bästa besked vi kunde få om Dollys höftled var att den såg ut som förra gången. Ingen cancer, men ändå i dåligt skick. Men vi hade fel. Det bästa beskedet var nämligen mycket bättre: ingen cancer och dessutom har skelettet börjat självläka! Det som var helt försvagat har fyllts på med kalk och jag kan sluta oroa mig för att benet helt plötsligt ska gå av. Ja, jag har sagt det förut och säger det igen: Dolly är ingen vanlig hund, hon är en mirakelhund.

Mer Augustsson

oktober 5th, 2013

Tänk att man skulle bli så vuxen och så rik att man skulle kunna köpa ”riktig” konst. Vi har köpt ytterligare en tavla av konstnären Johnny Augustsson och är mycket nöjda över världens gladaste vovve!

Stillsamt värre

oktober 2nd, 2013

Hela cirkusen går på sparlåga i dag. Vilken tur att vi har en sådan stor soffa att alla får plats!