Ikväll hade vi vårt första möte i vår lilla träningsgrupp och tre av fem personer närvarade. De två tjejerna som var där verkar trevliga och de hade riktigt roliga hundar: en riesentik och en dobermanhane. Det här kommer att bli ett kul gäng!

På lördag morgon är det dags för provet som avgör om jag och Dolly får vara med på tävlingslydnadskursen i Holmsund eller inte. Vi har tränat flitigt och jag hoppas verkligen att det går vägen! I tisdags var jag i Holmsund och tränade tillsammans med Erika. Hon var så snäll så vi körde igenom hela lydnadspasset och det enda som blev problem var kvarsittning med störning i två minuter. Precis det som jag vet är vår svaga punkt. I övrigt skulle vi ha klarat oss klockrent och det kändes bra. Jag körde hemåt glad som en lärka, med en hund som sov som en sten.

Igår hade vi vilodag (nåja, Dolly var inte så intresserad av det så hon jagade katterna, åt kattsand, rumstrerade om i garderober och betedde sig allmänt som en valp). Idag ska vi köra ett träningspass igen och ikväll ska jag träffa min blivande träningsgrupp på Ön. Det ska bli skoj!

Det är så sant som det är sagt. Jag har bevisat påståendet idag genom att träna lydnad i hällregnet. Men, men, man vet ju aldrig om det kommer att spöregna på tävling heller…

bor Jonas som vi hälsade på igår. Han har en sibirian husky som har ett något ambivalent förhållande till Dolly. De klarar inte av att sköta sig om man släpper ihop dem så de ”träffas” alltid kopplade utom räckhåll för varandra och ändå tycker de att de är kompisar. I alla fall när den första skräckblandade förtjusningen går över. Hundar är… speciella.

Jonas håller (förstås) på med drag och vi fick ärva en dragsele till Dolly som Castor vuxit ur för länge sedan. Jag har planer på att åka skidor i vinter och då vill jag ha Dolly med mig i sele. Men jag vet inte riktigt hur det ska gå när hon kommer på att det är kul att dra… jag kan ju inte direkt säga åt henne att svänga vänster eller höger. Jag ska klura ut något.

Men än är det långt till vintern.

Dolly passade på att ansa buskarna en aning.

Castor myser i gräset.

Dolly myser i gräset

Ikväll har det varit uppstart efter ett träningsuppehåll som bland annat berott på Dollys allergi. Vi var och tränade med Eva ikväll och det var så kul! Vi var lite ringrostiga, jag och Dolly, men det var flera saker som fallit på plats under uppehållet också. Jag har ju småtränat på skogspromenader och så och nu har vi en riktigt, riktigt fin ingång (för det mesta).

Kvällens övningar var framförallt sitt-stanna-kvar med störning, linförighet och lite inkallning. Dollan var supertaggad och det är då det är som roligast att träna. Däremot blev hon trött efter ett tag och stack iväg på ett eget litet bus och då uppdagade det sig att jag måste hitta något sätt att förmedla att jag är missnöjd (surprise, surprise). Balansen är ju att visa missnöje utan att verka arg/hotfull – hunden ska ju trots allt vilja komma tillbaka och slutföra övningen. Något att öva på med andra ord.

Nu är det full fart på Dolly igen. I helgen kom lille Assar, numer Manne, hem och hälsade på sin morsa Pingis och alla andra gamla familjemedlemmar. Självklart for vi förbi för att kolla in det lilla underverket. Och han är minst lika söt som förrut och hans gammelmatte blev så här glad:

Gårdshundar gör sig utmärkt i knippen.

Manne och morsan Pingis.

Manne i egen hög person.

Den enda som inte gillade Manne var Dolly, numer känd som aggrodolly. Hon gillar inte valpar, vilket är tämligen ironiskt då hon själv var värsta djävulsvalpen. Men mellan surkärringfasonerna såg hon rätt glad ut.

Valpar lämnar henne inte oberörd, men det gör däremot får. På stora Får- och getdagen var hon så här cool.

och så här törstig.

Inte ens en bordercollie i arbete störde Dollys coola attityd.

Jag har varit hemma med Dolly hela veckan eftersom hon går på en kortisonkur. Den som gett sin hund kortison har antagligen fått erfara detsamma som jag: hunden blir enormt törstig och enormt kissnödig. Nu har de värsta biverkningarna gått bort men i början behövde Dolly gått ut varannan timme, dygnet runt. Utöver det har hon varit mycket trött och mest sovit. Jag längtar efter att hon ska bli sitt gamla vanliga jag så att vi kan fara till havet, träna, busa och leka som vanligt.

Dolly inspekterar sanden noga.

Med lite hjälp på traven tog hon ett dopp fastän vattnet var kallt.

Dragkamp i Välvsjön.

Det var tur att vi for i alla fall. Dolly blev Bäst I Ras, fick hederspris och kom på reservplats i gruppfinalen! Så bra hade jag aldrig kunnat tro att det skulle gå! Så fort vår prestation var över stack vi till Distriktsveterinären i Vännäs där Dolly fick en kortisonspruta samt ett recept på kortisontabletter. Dagen har med andra ord varit en salig blandning av skojs och allvar.

Läs den suveränt fina utställningskritiken här.

Domaren, Susanne Nilsson, var för övrigt mycket trevlig mot både hundar och folk så henne ställer jag gärna för igen.

Dolly visar upp sig.

Jag tar emot kokarder och bedömningssedel.

Gruppfinal.

Reservplats.

Vi ska alldeles strax starta mot Bjurholm och helgens utställning, men det känns inte alls bra. Dolly har förstås gått och blivit alldeles bubblig under natten. Hon har fått allergiska reaktioner flera dagar i rad och jag kan inte stoppa i henne mer BetaPred snart. Tack och lov är det måndag imorgon och då finns veterinären på plats igen. Jag fattar inte vad det är Dolly reagerar på. Första dagen trodde jag att det var stryplänken, men så reagerade hon dagen efter också. Då tänkte jag att det kanske var metalldetaljerna på hennes läderhalsband. Så jag tog bort det också och hon fick ha Viljas tyghalsband. Då hände ingenting på en dag och problemet verkade vara löst. Men så steg vi upp imorse och – tadaa! – fullt med bubblor över nacke, hals och bog.

Att vara nöjd över att ens snygga hund springer fint och står stilla i sitt utställningskoppel är tydligen något som ska bestraffas enligt jantelagen. En liten stund efter vårt träningspass fick Dolly ”bubblor” i nacken och dessa bubblor spred sig snabbt ut över sidorna och ner efter benen. En allergisk reaktion jag känner igen sedan sommarens myggchock. Jag slängde snabbt ihop ett inlägg på ett hundforum och fick direkt svar av en kvinna som har en hund som är nickelallergiker. Detta är alltså möjligt och verkar ha drabbat min hund. Dolly sover sött full av kortison och jag får väl åka direkt till djuraffären imorgon och byta halsband. Resten av kvällen ska jag ägna åt att oroa mig för Dolly. Allergi är pest.