Som jag tidigare skrivit om har jag en boxerfavorit från Cortendorf. Denna har nu fått en tvilling som skiljer sig åt endast genom att vara vänd åt andra hållet. (Och så har klisterlappen försvunnit någon gång.) Tvillingarna är bedårande tillsammans. Och ja, jag är en total nörd som fortfarande hävdar att materiell lycka också är lycka!
Boxer på hylla.
Boxer under hylla.
För nästan pinsamt länge sedan fick jag en boxer av en virkglad H. Den är så himla fin och ändå har jag inte tagit mig för att lägga ut den på bloggen förrän idag. Eller henne, kanske jag ska säga, för visst ser det ut som en virkad version av Dolly: gul med vita tecken och svart mask. Mer vit i halva ansiktet och mer svart i andra halvan. Till och med den vita svanstippen är på plats!
Jag har försökt navigera mig fram till var den här vita porslinsboxern skulle kunna komma ifrån. När man söker på Royal + porslin får man dock upp en förfärlig massa olika Royal. Jag har gjort en liten snabbkoll men mest kunnat konstatera vad boxern INTE är. Den är inte en Royal Copenhagen, ej heller en Royal Crown Derby och så vidare. Hela stämpeln ser väldigt smetig ut så jag tror inte att det är något ”finare” porslin, men vad gör det när jag gillar boxern?
En av mina absoluta favoriter i boxersamlingen är den här boxern från Cortendorf. Cortendorffabriken grundades 1890 av Julius Griesbach i Tyskland och togs över av företaget W. Goebel 1973. Just det, Goebel som i Hummel-figurinerna. Och visst är den här ganska lik boxern med fluga på svansen?
Det enda som står på den här lilla boxervalpen är ”9760” och det säger mig ingenting. Inte ens de dagar då jag inte har ett huvud som väger ett ton. Det har jag i dag och gissa vems fel det är! JÅPPES! Han har ryat runt hela natten och hamrat med sina tassar på alla skåpdörrar han kommer åt. Hur kan det vara så roligt? Det kommer jag aldrig att förstå. Fast Jåppe förstår nog inte nöjet med en boxersamling heller.
Jag borde för länge sedan ha tagit tillbaka ett påstående. Jag har nämligen skrivit att de asiatiska porslinsboxrarna inte ser ut som boxrar. Jag står fortfarande fast vid att många inte gör det, men strax efter att jag hade hasplat ur mig vad jag då trodde var sant upptäckte jag en massa prydnadsboxrar från Asien som ser helt västerländska ut. En och annan har till och med hittat sin väg till min samling. Den här jycken till exempel. Den är dessutom väldigt lik boxern med metallögla i halsen, men betydligt större. Eftersom de är så pass lika varandra undrar jag om inte också boxern med metallögla är från Japan…
I ett tidigare inlägg deklarerade jag att jag inte ska köpa några fler porslinsboxrar på ett tag. Jag har faktiskt hållit det lilla löftet till mig själv, men som tur är hade jag ju flera godbitar på gång. Här har vi till exempel en jycke helt utan stämplar.
I mitt allra första inlägg om min boxersamling, Hemmastudio, skrev jag om en boxer med metallögla på halsen. Jag trodde förstås att något borde sitta där, och gav som förslag ett rep, en kedja, en rosett. Nu är jag ett, eller kanske två, steg närmare lösningen! Jag hittade en likadan boxer på tradera och den har ”tillbehör”. Tyvärr vet jag fortfarande inte vad som ska sitta i öglan – men på andra sidan ska det sitta två valpar!
Jag har fyra pågående auktioner på Tradera och jag väntar på en leverans av en avslutad auktion. Det blir sammanlagt fem boxrar. Det är de fem sista ”for now”. Hur roligt det än är med porslinsboxrar (ja, det är jätteroligt, så nördig är jag!) måste jag ta en paus tills jag får något jobb igen. Jag tänker på institutionens gamla sparpolicy ”inte en penna”. Har man dåligt om pengar (eller som i institutionens fall en skuld på några miljoner) ska man inte ens köpa en penna. Överfört på mitt fall innebär det: Har man inget jobb får man inte köpa porslinsfigurer. Basta.
