I dag ska Jåppe kastreras. Han har fastat i 12 timmar innan så när jag klev upp på morgonen sjöng han en liten serenad i förhoppningen att få något att äta. Jag fick stå upp mitt i rummet och äta mina frukostflingor för att han inte skulle lyckas stjäla av dem. När jag var klar och stoppade in honom i transportburen började han skrika på riktigt. Missnöjd och lite rädd vrålade han så att det ekade i trapphuset. Hans rop hördes över hela parkeringen, ja till och med in i vår lägenhet berättar mormor som försökte sova i vårt vardagsrum. Hela bilresan ropade han så att det skar i mina öron. När vi kom in på Björkstaden vid 8.30 fick han omgående en spruta med lugnande och det gick jättebra. Han reagerade inte överhuvudtaget på nålsticket. Han fick bli lite trött i min famn och sedan stoppade jag in honom i buren igen. Veterinären var så gullig med honom, smekte hans huvud och pratade lugnande. Jåppes ögon gick mer och mer i kors och underläppen började puta ut. Så fick jag lämna honom. Min lilla fulla Jåppe. Klockan 13 får jag hämta honom igen.