Dolly har blivit besatt av djävulen och bortskänkes härmed till katolsk präst eller annan exorcist. Det är enda förklaringen till hennes uppträdande idag. När vi är ute och går är jag slarvig, jag håller knappt i kopplet om det inte är hundmöte på gång. Det kommer sig förstås av att Dolly i vanliga fall är så snäll och går så fint i kopplet. Hur som helst, idag stack hon iväg efter en skata och kopplet flög ur min hand och studsade efter en skogstokig boxer på fågeljakt. Hon rusade helt blind och döv för omvärlden och det var bara tur att hon sprang längs med vägen istället för tvärsöver. Dolly har aldrig jagat djur utomhus. Varför börja nu?
Vi fortsätter promenaden och i skogen ser vi en av kvarterets hanhundar. Dollan sätter sig snällt och väntar på att bli kopplad. Vi går vidare, hanhunden är nu också kopplad, vi passerar varandra och Dolly hoppar ut som en duracellkanin på knark. Inga utfall på evigheter och så gör hon så där. Jag har fortfarande inte fattat vinken om att det är en dålig dag utan släpper henne igen. En bit in i skogen hittar hon förstås en hög med bajs och börjar mumsa.
Fy fan, vad hon är gratis idag.
Besatt?
Sadrans skithund!
Hon är ju jättesöt, använd Anders tandborste och skrubba ordentligt så blir hon som ny och pussvänlig igen (men inte Anders) och så sparade du in på hundmaten, lite iallafall kram/Ingela
Men Liv-Saga, Sakari är ständigt på bajsjakt! Han fullkomligt älskar bajs! Och skulle jag inte hålla tillräckligt hårt i Pippis koppel skulle hon jaga allt som rör sig, alltid!
Hahaha, tack hörrni! Det känns bättre att få skratta och att veta att man inte är ensam!
Annars har jag ett tips på den perfekta kombinationen. En golden retriever och en shetlandsponny (stjärtlappsponny, som Anders tror att det heter). Med en golden och en ponny behöver man aldrig mocka och aldrig köpa hundmat. Perfekt!