Sparboxern i föregående inlägg är märkt import. Det är även den här långbenta tonårsboxern.
För att hitta någon information om stämpeln IMPORT begav jag mig som vanligt till den fenomenala sidan ”Porslin och keramik. Stämplar och signaturer” som drivs av Ronnie Gustafsson. Mycket riktigt, där fanns svar att få trots att Gustafsson skriver: ”Importstämpelns användning och förekomst är svår att utreda och mycket är fortfarande en gåta.”
Enligt Gustafsson användes importstämpeln framförallt under första halvan av 1900-talet. 1950 fattade Sverige beslut om att allt importerat porslin skulle märkas med ursprungsland. Det innebar att importstämpeln ersattes med ”Made in”-stämplar. Ni vet, ”Made in China” och så vidare.
Varifrån kommer då porslinet märkt import? Enligt Gustafsson är svaret på den frågan mestadels från Bayernområdet och Asien. Eftersom det handlar om boxrar – som är en tysk ras – gissar jag att mina boxrar är från Tyskland. Antagligen Bayern. Jag har sett flera exempel på så kallade boxrar producerade i Asien och de liknar inte på något sätt västerländska boxrar. Möjligen, möjligen skulle tonåringen kunna vara från Asien. Men sparboxern är helt utesluten ur det sammanhanget. Jag sticker ut hakan och säger att sparboxern och lilla tonåringen ÄR från Tyskland!
Gustafsson skriver så här om Bayern: ”Förekomsten av porslinsfabriker i Bayernregionen var mycket stort och många ägnade sig åt att producera billigt porslin för export till andra länder, den delen av produktionen märktes ofta med ordet ’Import’. De flesta hade naturligtvis också tillverkning av porslin av bättre kvalité, men genom att använda av importstämpeln undvek de att förknippa fabrikens namn med den billigare delen av produktionen.”
Vad kan vi då dra för slutsatser om mina importboxrar? De är tillverkade före 1950 i Tyskland och var billiga produktioner. Det är inte så lite kunskap det!
Vad du vet:)!
[…] borde för länge sedan ha tagit tillbaka ett påstående. Jag har nämligen skrivit att de asiatiska porslinsboxrarna inte ser ut som boxrar. Jag står fortfarande fast vid att många inte gör det, men strax efter att jag hade hasplat ur mig […]