En måndag morgon uttalade jag mig lyckligt om två vardagsmirakel: Jåppe sov en hel natt och Dolly lät bli att klia sig. Djurägarlycka. Under dagens lopp visade det sig dock att det inte alls var bra att Jåppe sov hela natten. Han fortsatte sova under dagen, slö och loj, och så började han kräkas rosa slem. Vi fick fara akut till Vännäs och tillbringa hela kvällen där. De röntgade Jåppes mage för att se att han inte ätit något som fastnat i magen. Det veterinären kom fram till var att Jåppe var uttorkad, hade gasbildning och något stor urinblåsa.
Jåppe var väldigt uttorkad och låg i min famn många, långa timmar med dropp. Han sade ingenting varken när de tog blodprov eller när han fick dropp. När veterinären tvångsmatade honom med kontrastvätska blev det däremot lite livi luckan och undersökningsrummet såg ut som ett slagfält. Matt som han var hade Jåppe ändå en fenomenal teknik på att ruska ut vätskan ur munnen och på matte, veterinär och möblemang.
Vi fick åka hem över natten med stränga förhållningsorder att kontrollera katten (andning med mera) under natten och att komma tillbaka tisdag morgon. Det blev en konstig natt. Jag var uppe till halv två med Jåppe som försökte moonwalka sig ut ur tratten. Sov till halv fem då jag kollade att han var okej. Steg upp halv sju. På morgonen röntgade veterinären magen igen och kunde fortfarande inte se något främmande föremål. Vi fick lämna honom på kliniken för mer dropp. När vi hämtade honom vid halv fem fick vi följande utlåtande av veterinären:
Det verkar inte som att det föreligger något stopp i Jåppes mage eller tarm, eftersom kontrastvätskan som vi har givit har passerat på ett normalt sätt. Det troligaste är därför att han fått en inflammation i magsäcksslemhinnan (gastrit) som kan ha orsakats av någonting han fått i sig eller t.ex. en virusorsakad magsjuka. Eftersom han kräkts så pass kort tid föreligger idag ingen anledning att göra en stor utredning för att fastställa orsaken, men om kräkningarna blir långvariga är detta förstås att rekommendera. Här har Jåppe fått behandling med dropp för att motverka uttorkningen som han drabbats av i samband med kräkningarna. Idag har han fått börja äta och har gjort detta med god aptit samt utan att kräkas. Ge honom endast dietfoder (Hills i/d) enligt doseringen på förpackningen den närmaste tiden. Hör av er om Jåppe blir sämre, t.ex. om han åter börjar kräkas eller om han inte vill äta. I Jåppes blodprover gick att se att han blivit uttorkad, men förutom detta var alla blodprover samt utseendet på hans röntgenbilder normala.
Jåppe var alltså bättre, men så började han kräkas igen. Förhoppningen var att han först och främst skulle vilja börja dricka själv igen, men det såg inte så lovande ut. Jag köpte vätskeersättning för bebisar och en plastspruta för att slippa åka in till Vännäs och få mer dropp. Kräkningarna avtog och lilleman blev piggare. Han började se ut som en katt igen istället för en trasa, men ville fortfarande inte äta. Det fanns en risk att något satt fast i magen i alla fall så vi fick en operationstid torsdag morgon. De ville öppna honom 5-10 cm för att titta efter och om de hittar något främmande föremål så plockar de ut det.
Efter samtal med Jåppes uppfödare och veterinären beslöt vi oss för att tvångsmata Jåppe med majsvälling fram till kl 20.00. 04.15 på natten förvandlades Jåppe till sitt eget pissjobbiga jag och slapp undan operationen eftersom han blivit så pigg. En blixtvisit i Vännäs konstaterade att han var mjuk och fin i buken. Väl hemma igen åt han med god aptit då vi räknade ut att han inte ville äta sitt vanliga foder. Han verkar tro att han blivit matförgiftad och skyr därför fodret som pesten. Nu får han äta whiskas blötmat istället för royal canin torrfoder. Veterinärens i/d fanns det inte en chans att få i honom. Slutet gott, allting gott.