Alla som har ansvar för någon annan vet att man då och då drabbas av dåligt samvete och känslor av att inte räcka till. Just nu har jag dåligt samvete för Dollys skull, för att hon inte får lika mycket motion och stimulans som hon är van. Det är inte så lätt att få ihop allt när jag är borta i nio timmar om dagen. Missförstå mig rätt, jag vet att Dolly ändå har det väldigt bra. Hon är ensam max fyra timmar på dygn eftersom jag pusslat med hundvakter, hon får sina grundläggande behov tillfredsställda och mängder av kärlek. MEN hon får inte vara lös varje dag och hon får inte lika mycket uppmärksamhet som annars. Det räcker för att ge mig dåligt samvete. Nåja, snart är jag hemma på heltid igen och då ska vi gå på skogspromenader varje lunch som vi alltid har gjort förut.
Ibland är det så att vara hundägare. Som tur är tycker Dolly inte sämre om dej för det utan blir desto gladare när ni gör nåt skoj
Dolly har det bra med sin kära familj och sina dagmattar!