Här slår man nästan knut på sig själv för att hundj*veln ska ha det bra och få all motion och stimulans hon kan tänkas behöva, och vad är tacken för det? Ett fett ”fuck you”. Ikväll var vi ute och skulle träna och Dolly gick bättre än hon gjort på hela vintern och jag var i sjunde himlen. Så lade jag ut en apport bara en meter fram för att hon skulle hämta den. En övning vi hållit på med i typ åtta månader i lina eftersom Dolly alltid tagit grejen och stuckit på egna äventyr. Övningarna i lina har fått henne att helt fatta galoppen och allt var frid och fröjd. Jag har börjat lägga ut apporten när hon är lös och hon hämtar den klockrent, kommer till mig och får tjo och tjim. Men inte idag. Hon springer rakt fram till apporten, klipper den som en schäfer och sticker. Ärevarv efter ärevarv runt matte som försöker låtsas som ingenting. Otack är världens lön. Så det så.

Lägg till lite snö så ser ni vad jag såg ikväll:

(Alltså en störtnöjd hund på långt håll.)

This entry was posted on torsdag, december 13th, 2007 at 8:44 e m and is filed under Hund. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.