Jag har förstås några bokmärkesboxrar också. Formuleringen förstås hör ihop med min faiblesse för papper. Och för boxrar. Men jag var oslug när jag fotade dem mot vår strykbräda som mestadels fungerar som kattsäng. Den är både hårig och fläckig ser jag på bilderna. Man tar det man har.
(Det här kanske snarare är en bulldogg, men jag är generös i min boxertolkning ibland.)
Från en igelkottssamlare till en boxersamlare: en magnetboxer, en nycklringsboxer och en doftboxer. Man tackar! (Fast doftboxern är faktiskt Anders, men han är ju så snäll så boxern får bo i boxersamlingen.)
Jag är en sådan där ”allt eller inget”-människa. Det syns till exempel i den vändning kattvalp precis har tagit. Som en blixt från en klar himmel handlar ALLA inlägg helt plötsligt om boxersamlingen. Och jag lovar att det kommer mera de närmsta dagarna! Men de som intresserade sig mest för Cirkus Berghems vardag, trapetskonstnärens Jåppes bravader och Dollans rekord i flest-sjukdomar-vinner kanske undrar om djuren har tagit ner tältet, hoppat in i vagnarna och dragit vidare. Det har de förstås inte. Det vittnar några nya krämpor, ett stort hål i locket till pappersinsamlingen och en försvunnen kycklingfilé om. Krämporna sitter förstås på, ja du gissade rätt, Dolly. Och demolering samt stöld kan vi tillskriva den glada siamesen. Igen. Och igen. Och igen.
Nåväl. Vi hade lagat kycklingfiléer fyllda med ananas och chili. De smakade mycket bra och ganska starkt. Efter middagen lät vi formen stå framme på spisen för att svalna innan det var dags att göra matlådor. Det var två fyllda filéer däri. Någon timme senare var det bara en filé kvar. Ring Ture Sventon! Spåren visade att en filé släpats över spisen, arbetsbänken och hushållsvågen. Där slutade spåren. Men en viss boxer avslöjade vad som hade hänt genom att ivrigt slicka på en viss fläck på den nya trasmattan. Bill och Bull hjälps åt. Jåppe stjäl och Dolly äter upp.
Sparboxern i föregående inlägg är märkt import. Det är även den här långbenta tonårsboxern.
För att hitta någon information om stämpeln IMPORT begav jag mig som vanligt till den fenomenala sidan ”Porslin och keramik. Stämplar och signaturer” som drivs av Ronnie Gustafsson. Mycket riktigt, där fanns svar att få trots att Gustafsson skriver: ”Importstämpelns användning och förekomst är svår att utreda och mycket är fortfarande en gåta.”
Enligt Gustafsson användes importstämpeln framförallt under första halvan av 1900-talet. 1950 fattade Sverige beslut om att allt importerat porslin skulle märkas med ursprungsland. Det innebar att importstämpeln ersattes med ”Made in”-stämplar. Ni vet, ”Made in China” och så vidare.
Varifrån kommer då porslinet märkt import? Enligt Gustafsson är svaret på den frågan mestadels från Bayernområdet och Asien. Eftersom det handlar om boxrar – som är en tysk ras – gissar jag att mina boxrar är från Tyskland. Antagligen Bayern. Jag har sett flera exempel på så kallade boxrar producerade i Asien och de liknar inte på något sätt västerländska boxrar. Möjligen, möjligen skulle tonåringen kunna vara från Asien. Men sparboxern är helt utesluten ur det sammanhanget. Jag sticker ut hakan och säger att sparboxern och lilla tonåringen ÄR från Tyskland!
Gustafsson skriver så här om Bayern: ”Förekomsten av porslinsfabriker i Bayernregionen var mycket stort och många ägnade sig åt att producera billigt porslin för export till andra länder, den delen av produktionen märktes ofta med ordet ’Import’. De flesta hade naturligtvis också tillverkning av porslin av bättre kvalité, men genom att använda av importstämpeln undvek de att förknippa fabrikens namn med den billigare delen av produktionen.”
Vad kan vi då dra för slutsatser om mina importboxrar? De är tillverkade före 1950 i Tyskland och var billiga produktioner. Det är inte så lite kunskap det!
Den här fantastiska boxern, märkt Import, är en sparbössa med myntinsläpp i ryggen och avtagbart huvud. Jag har ropat in den på Tradera och säljaren angav ingen ålder på den. Men jag har sett andra exemplar (som inte har varit lika fina i skicket) där säljaren angett att den är från 1930-talet.
Jag har utökat min boxersamling med några vykort. På den internationella marknaden finns det mängder med fantastiska vykort, cigarrkort med mera att köpa, men jag håller mig till gamla hederliga Tradera och köper därför väldigt få ”pappersboxrar”. Men ibland har man tur och så dyker det upp några läckra vykort även på den svenska marknaden.
De två blå vintagekorten är från Schweiz och kortet i mitten är signerat I Rivst. I Rivst tycks vara en schweizisk konstnär fokuserad framförallt på djurmotiv om man ska döma av de vykort som dyker upp när man googlar på namnet.
Härom dagen påstod jag att det är detaljerna i hemmet som gör susen. Man kan hålla på med det hur länge som helst, man kan byta ut, köpa nytt, you name it. Det jag glömde säga var förstås att den viktigaste heminredningsdetaljen av alla är att sprinkla katter här och var…
Aimo Nietosvuori (som själv arbetat åt JIE) skriver på Ronnie Gustafssons informativa hemsida Porslin och keramik. Stämplar och signaturer så här om JIE:
”Jie Gantofta grundades av John Ewert Johnson 1942 och hette officiellt AB Jie Johnson. Hans tillverkning bestod från början av föremål i trä, kompletterade med glas och keramik. Ett par år senare 1944, flyttades tillverkningen till Gantofta i Skåne och i början av 1950-talet började de tillverka hushållsföremål i keramik, från 1965 även prydnadssaker.
1992 gick Jie Gantofta i konkurs, men redan året efter startades ny verksamhet av Ulf Hedén, nu under namnet Jie Keramik AB. Ordet Gantofta togs bort ur företagsnamnet på grund av att de lagt ner sin egen tillverkning, allt importerades istället från utländska tillverkare. Företaget är fortfarande i drift men i Linköping.”
På hemsidan kan man också se att Maria Ericson var verksam 1974-1984. På Wikipedia kan man läsa att hon designade något över 200 hundfigurer åt JIE. Varför är då det intressant? Jo, förstås för att jag har en JIE-boxer stämplad Maria E!
Aimo Nietosvuori visar också två olika stämplar som Maria Ericson använde. Dels den som finns på min boxer:
Dels den här:
Anders brukar ju stoltsera med sina djurrelaterade skador då och då. Allt från brutet knä till lymfförgiftning. Efter många om och men är det ”äntligen” min tur. Så här ser min vad ut efter att Dolly gjort sitt bästa för att slå fast en pinne därinne. Vi kallar det för blåslagenpunktkom eller vadslagning.
Ja, det är frågan som väcks när man ser stämpeln… På min liggande boxer från Stilia finns samma stämpel, HK, och en liten Stilia-etikett kan ju faktiskt ramla av. Hur som helst är jag väldigt förtjust i den här buttra boxern på en liten piedestal.
