Som ni vet, kära läsare, är yours truly barnsligt förtjust i vampyrhistorier. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Nu håller jag på att ladda inför ett biobesök: den fjärde Underworld-filmen släpptes i januari i år och en sådan biochans kan man ju bara inte försitta. Cirkus Berghem har laddat genom att se om 2:an och 3:an. Hittills är den första och den tredje filmen de bästa och jag har höga förhoppningar på Underworld: Awakening.

Underworld (2003), regisserad av Len Wiseman.
Underworld: Evolution (2006), regisserad av Len Wiseman.
Underworld: Rise of the Lycans (2009), regisserad av Patrick Tatopoulos.
Underworld: Awakening (2012), regisserad av Måns Mårlind och Björn Stein.

Kate Beckinsale spelar en av huvudrollerna, vampyren Selene.

Den internationella litteraturfestivalen, littfest, har blivit ett årligen återkommande inslag i Umeås kulturliv och jag var på plats i Folkets hus igår. Härliga föredrag, massor med kulturintresserade människor, gott fika och bokförsäljning. Vad mer kan man önska sig?

Jag valde enbart ut tre föredrag att lyssna på, men jag valde klokt, och var mycket nöjd. Först ”På Glitterscenen” – ett samtal mellan litteraturvetaren Annelie Bränström Öhman och författaren Monika Fagerholm. Jag tyckte om Fagerhoms Diva och Glitterscenen, men en särskild plats i mitt hjärta har Den amerikanska flickan. (Ja, inte bara i mitt hjärta förstås eftersom den belönats med Augustpriset.) Fagerholm var en fängslande berättare och publiken fick både skratta gott och känna lite på den kreativa våndans allvar. Ett guldögonblick för mig var när Fagerholm berättade om hur driven hon var i sin ungdom. Hon skulle bli psykolog, studerade hårt, men insåg med ett år kvar av utbildningen att hon inte kunde bli psykolog eftersom hon var rädd för människor. Istället började hon läsa litteraturvetenskap och som vi vet är hon idag en framgångsrik författare. Livet och karriären är inte spikrak.

Därefter lyssnade jag på ”1000 år av kvinnors skrivande i Norden” apropå lanseringen av Nordisk kvinnolitteraturhistoria på nätet. Annelie Bränström Öhman och Ebba Witt-Brattström inledde och därefter talade Märta Tikkanen, Gerd Brantenberg, Ida Linde och Monika Fagerholm om viktiga föregångskvinnor såsom Fredrika Runeberg, Amalie Skram och Sara Lidman.

Sist men inte minst lyssnade jag på Christo Burmans introduktion till Andrej Tarkovskijs samlade dagböcker, ”Martyrologion”. Utan att någonsin ha sett en film av Tarkovskij blev jag synnerligen intresserad av att läsa dessa samlade dagböcker som ett tidsdokument och som fascinerande tankar kring ryska klassiska författare.

Vad gör man egentligen när man är ensam hemma? Springer runt i långkalsonger och äter choklad? Leker pirat? Köper fler husdjur? Skaffar sig en låtsaskompis?

Reklam kan vara intressant ur många olika aspekter och ibland bjuda på ett och annat skratt. Vid andra tillfällen undrar man bara ”hur tänkte de nu?”. Jag hade något av ett hur-tänkte-de-nu-moment när jag studerade en annons från smb – ”klubben för dig med verkligt militärhistorisk intresse”. Klubben säljer (ingen överraskning precis) militärhistoriska böcker. Därutöver kan man få premier av militäriskt slag. Till exempel kan man välja mellan mössan ”Olles brorsa” och en pansarpenna. Det är här det börjar bli intressant. Förutom en bild på mössan finns också en bild av mössan ”i fält”: en ung man sitter iklädd militärkläder och en grön mössa och äter mat. Aha! Man ska alltså ha mössan på huvudet! Om man fortfarande inte riktigt skulle ha förstått vad man har en mössa till har klubben bifogat den upplysande raden ”Utmärkt vid kalla dagar!” Shit påmmfritt, jag som bara har mössor som är utmärkta vid varma dagar! Och sen kommer den där pennan. Den förväntas kunden i alla fall förstå hur man använder, men klubben har ett vinnande försäljningsargument. Pennans mest framstående egenskap är att den är… ”4 gånger tyngre än en vanlig penna!”. Yay, jag som alltid har önskat mig en riktigt tung penna! Eller?