Rashistorik
Hundtypen som kom att utvecklas till rasen boxer fanns redan innan vår tideräknings början. Det var doggar som användes som stridshundar, jakthundar, boskapsdrivare och vakthundar. En mängd varianter av doggarna fanns och i Tyskland hade man många lokala varianter som kallades för till exempel bärenbeiser och bullenbeiser, det vill säga björn- respektive tjurbitare. Dessa bredkäftade doggar är boxerns föregångare. 1910 enades man om en rasstandard för boxer och boxern har funnits i Sverige sedan 1900-talets början. En bidragande orsak till att rasen blev populär var att den började användas som polishund i Tyskland.

Temperament
Boxern är en stark hund, både fysiskt och psykiskt, och den ska vara självmedveten, stabil och med jämnt sinnelag. Den beskrivs som trogen, glad, vänlig, temperamentsfull, livlig och nyfiken. Reneé Wellek beskriver boxern så här: ”Det finns inget vagt eller svårtytt i en boxers sinnesstämningar, om det så gäller yster, sorglös lek eller när den modigt och oförskräckt vaktar sitt och de sina.”

En boxer vill vara i händelsernas centrum.

Boxern är en brukshund* som tycker om att arbeta och den är samarbetsvillig, käck, modig och har ett gott luktsinne. Att dressera sin boxer kan både vara en källa till glädje och till viss frustration eftersom boxern är en kombination av läraktighet och arbetsvillighet samt envishet och självständighet. Som boxerägare fick vi snabbt lära oss att i alla fall vår boxer måste vara motiverad för sina arbetsuppgifter – annars blir det ingenting.

En bra motivering kan vara att dra dragkamp.

*Erik Wilsson och Johan B Steen definierar brukshundar som alla arbetande hundar som inte är jakthundar. Det gemensamma för brukshundarna är att de är mycket lättlärda och mångsidiga och de ska kunna tränas till att spåra, söka, vakta och skydda. Eftersom brukshundar kan lära sig så många olika saker har de fått träda i samhällets tjänst som till exempel polis-, ledar- och narkotikahundar. Sådana hundar kallas för tjänstehundar.

Utseende
Boxern är en kraftig medelstor hund som ska vara muskulös och stram, med kraftig benstomme och kvadratisk kropp. Mankhöjden för hanhundar ska vara 57-63 cm och för tikar 53-59 cm. Enligt Svenska boxerklubben ska boxern vara ”en blandning av substans och elegans.” Huvudet ska vara massivt, men inte klumpigt och ansiktet får sitt speciella uttryck bland annat på grund av den lätta uppnäsan och underbettet. Öronen ska hänga ned och ligga an mot kinderna. Pälsen ska ligga tätt mot kroppen, vara kort och glänsande. De tillåtna färgerna är gult eller tigrerat med svart mask. Vita tecken är tillåtna, men de får inte dominera.

Källor
Willes, Reneé, All världens hundraser. Lexikon med 404 hundraser i text och bild
Wilsson, Erik & Steen, Johan B., Hundfostran. En lydig hund är en lycklig hund
Svenska boxerklubbens hemsida, www.boxerklubben.nu

Hemsidor med information om boxer
www.boxerklubben.nu
www.sbk.nu
www.canis.se
www.royalcanin.se