Jaha ni, på den här bloggen händer det ju inte mycket. Jag får väl skylla på att livet pågår för fullt med studier och jobb och annat. Dessutom har ju rövarbandet varit i förhållandevis gott skick fram till för ungefär två veckor sedan. Då fick nämligen Jåppe problem med kisseriet – han gick på lådan stup i kvarten och fick jobba hårt för att få ut några ynka droppar. Det föranledde tre veterinärbesök på tre dagar med blodprov, urinprov, ultraljud och röntgen. Alla prover såg bra ut – förutom att det var mycket blod i urinen – men undersökningarna visade att urinblåsan var kraftigt inflammerad. Vi fick sätta in Metacam och ett specialfoder (Hills c/d) och sakta men säkert har lilleman blivit bättre. Nu går han inte lika ofta på lådan och det kommer en större mängd urin varje gång. Däremot visade dagens ultraljud fortfarande förtjockningar i blåsan så jag måste åka in med ett nytt urinprov imorgon. Om det ser okej ut fortsätter vi bara behandlingen med Metacam, men om det fortfarande är mycket blod i urinen måste vi göra en ny röntgen. Sammanfattningsvis är det alltså dags för Jåppe att skaffa klippkort hos veterinären. Men han är i alla fall sitt gamla vanliga huligan-jag och bara för det kör vi en bildmässig favorit i repris.

Otroligt men sant – tanterna har fyllt 10 år!

När ljuset kommer tillbaka efter vintern får djuren alltid vårkänslor och blir livligare. Katterna njuter dessutom av värmen när solen skiner in genom fönstren. Varhelst det finns en solfläck hittar man en katt – det är som om fläckarna vore magnetiska. Kanske tänker de som Edith Södergran:

Jag står som på moln i en sällhet utan like.
Molnens ränder brinna röda. Det är solen.
Solen har kysst mig. Så kysser ingenting på jorden.

För första gången på evigheter lyser solen på oss, vilket måmma och påppa ville avnjuta med att premiärdricka kaffe på altanen. Vi var dock inte de enda som lockades av solskenet, utan Ronja och Jåppe tog sina första turer på altanen och lite till. Båda var så upphetsade att de jamade i högan sky. Det hela var riktigt mysigt tills Ronja ramlade ner från altanräcket med ett plums rätt ner i snön och Jåppe drog iväg till grannens uthus där det satt en annan katt och grunnade över vad det var för konstig filur som låtsades vara en katt. Sammanfattningsvis kan man säga att båda gjorde bort sig – nu får de nog inte gå ut förrän vi har nätat in balkongen på övervåningen. Det ska vi förhoppningsvis göra i sommar i samband med att vi renoverar balkongen. Året därefter är det tänkt att katterna ska få en kattgård på nedre plan så att de kan få känna gräs under tassarna.

Katterna var bitvis mycket förbryllade över all aktivitet när vi höll på att flytta. Folk och saker kom och gick och lådor dök upp och försvann. När lägenheten började eka var det dags att flytta katterna. För att allt skulle gå så bra som möjligt flyttade vi först Ronja och Lovis så att de fick undersöka huset utan att ha Jåppe och Dolly i hasorna. Ronja brukar vara rätt sur i nya miljöer men i nya huset sprang både hon och Lovis runt med svansarna rätt upp i vädret och undersökte varje centimeter ackompanjerandes sig själva med muntra små jamningar. Sedan var det dags för Jåppe. Den stora dusten kommer i förväg – att få in en siames med en miljon ben och lika stor envishet i en transportbur är lättare sagt än gjort. Till slut går det, men då får man lyssna på hans missnöje istället vilket kan få trumhinnor att spricka. Väl i huset var han lite nervös en stund, men upptäckarglädjen tog snart överhanden. Och hör och häpna – inte ett fräs, inte ett morr från cornisharna. De två tanterna har fått nytt liv och leker med allt från hårsnoddar till mjölkpaketsflärpar, de springer i trapporna och jagar varandra och kan till och med acceptera att sova tillsammans med Jåppe en stund varje dag. Ett hus är tydligen katternas paradis.

Det var ett bra tag sedan sist, men nu är det äntligen dags igen för en Jåppefilm! Musiken har husse komponerat med hjälp av sin dator.