Anders har köpt en ny kamera så vi passade på att dokumentera lite somrigt hundbus.

Dolly och Vilja drar dragkamp – och visst hjälper jag Vilja en del…

Full fart!

Vem visste att Vilja kunde se ut som ett sjölejon och Dolly som en fegis?

De tre musketörerna.

Fler strängar på Viljas lyra – hon kan även se farlig ut.

Och så har vi stackars Ludde som började dagen med att stoppa sin nos i Dollys bak. Därav stackars. För Dolly tolererar inga hanhundsnosar i sin bak.

Gospaus I.

Gospaus II.

Efter allt detta var det bara sängen som gällde. Två slagna vapendragare.

Hela dagen efter såg Dolly mest ut så här.

Det är svårt att blogga när man har en boxer tvärs över magen, men jag gör ett tappert försök. Idag har Anders äntligen kommit hem från sjukhuset och nu planerar jag att behålla honom här hemma. Jag och Dolly har varit på en underbar promenad där allt klaffade. Det hänger regn i luften och kanske var det därför som det varken fanns mygg eller människor i skogen. Allt doftade sommar och det dunkla ljuset gjorde att skogen framstod så grön att jag nästan blev yr. Dolly sprang med jämna mellanrum till min vänstra sida och tittade på mig med sina runda ögon som för att tala om att hon var med och att hon gärna ville leka med mig.

På en bredare stig passade jag på att träna fritt följ och det har aldrig gått bättre. Dolly riktigt hoppade in vid insättningarna och hon hängde med hela tiden. Annars har jag haft problem med långsamma insättningar och att hon släpar efter något. Nu gick hon med spänst med bogen jämsides med mitt ben och vi hade båda hur roligt som helst. Det är vid sådana tillfällen som hundträning är det bästa som finns.

I helgen som var gick Dollan dessutom i Pridetåget och det klarade hon galant!

Ikväll hittade Dolly igen en gammal bekant – den döda igelkotten i diket. Herr Igelkott är numer mycket rutten och det satte sina spår när Dolly för andra gången i sitt liv gnuggade huvudet mot en död igelkott. Stanken var obeskrivlig. Jag har badat henne, tvättat huvudet med såpa och med parfymerat schampo och jag har gnidit in hennes huvud med citron. Efter allt det går det att ha henne i möblerade rum, men jag skulle inte rekommendera att sticka näsan för nära huvudet.

Okej, jag upptäckte nyss att lukten även satt sig i öronen så det blev en epi-otic-kur i öronlapparna.

Trots denna kalbalik gillar jag ändå min hund. Och jag tänker inte sälja henne trots vissa förslag åt det hållet… Vi har nämligen haft en bra träningsdag idag. Det finns inga bilder på det, men här är några bilder på Dolly och apportbocken. (Bara för att muntra upp stämningen lite.)

Håll fast!

”Jag kommer!”

Nu är Dollan hemma hos sin matte igen och jag vet inte vem som är lyckligast. Antagligen jag.

Ikväll har vi hälsat på hos Anna, Micke och Ozzy och hundarna busade sig trötta på nolltid. Det är så kul att se att en så pass stor hund (boxer) kan leka så bra med en så pass liten hund (border terrier). Ozzy är en riktig liten tuffing med stort hjärta. När de lekte tillsammans i maj såg det ut så här genom Annas kameralins:

Upp med tassarna!

Vem kan se farligast ut?

Du kanske hade pinnen först, men nu är den min!

I helgen är Dolly hos sin ”farmor och farfar” (alltså Anders föräldrar) och det är JÄTTEKONSTIGT att inte ha sin hund hemma.

I onsdags gjorde vi ett studiebesök på Holmsunds Brukshundklubb där vi träffade tre korthåriga collies och deras mattar. Härliga människor och härliga hundar!

Vilken blick!

Vilken nos!

Jag håller mig gärna på lite avstånd från den där boxern.

Duktig hund!

Också duktig hund!

Möte över rasgränserna.

Ikväll har Dolly fått leka med Ozzy i grusgropen i Röbäck. De lekte och skuttade och var ursöta, men de tre veckorna i stillhet har verkligen satt sina spår – Dolly har fått så dålig kondis! Ozzy körde slut på henne. Det var första gången. Nu blir det efter-löpen-träning!

Jag har även anmält mig och Dolly till en lydnadskurs i Vännäs. I första hand vänder de sig till medlemmar i Vännäs brukshundklubb och i andra hand till medlemmar i andra brukshundklubbar så jag hoppas att de har plats för oss. Jag borde väl få besked så småningom.

Vi firade midsommar hos Anders föräldrar och det var alldeles lagom. God mat och trevligt sällskap, vad mer kan man begära? En gräsmatta att springa på förstås – Dolly firade verkligen att hennes löp är över (= hon får vara lös igen) genom att rusa som en galning hela dagen och kvällen. Jag smorde in henne med myggolja för hundar som man köper på djuraffär (tack för tipset Paula!) och det fungerade utmärkt.

Dolly pustar ut efter en riktig dårrusning med bollen.

Jag tog även en titt i ett fågelbo och passade på att njuta av Assar som snart ska flytta hemifrån.

Fågelungar.

Assar är verkligen unik.

Jag och Dolly har inte alltid samma smak. Hon tyckte till exempel att det var väldigt mysigt att gnida ansiktet mot en död igelkott. Det tyckte inte jag. Men vad gäller en sak har vi i alla fall precis samma smak: vispgrädde är bland det godaste i världen!

Gräddmustasch är tillåtet på mattes födelsedag.

Tungan kan faktiskt bli ännu längre. På riktigt.

Igår fick jag agera hjälte genom att fånga in en hund som kom springades ut ur skogen som skjuten ur en kanon. När jag ropade på fartdåren tvärvände hon och kom rusande mot mig, till synes övertygad om att nu skulle allt lösa sig eftersom det fanns en människa i närheten. Jag satte på hunden Dollys koppel och gick in i skogen för att försöka hitta ägaren. När jag stod där bland träden insåg jag att jag inte hade en aning om vad jag skulle ropa så jag bestämde mig för ”hundägare”. Där jag gick och ropade ”hundägare” som en annan galning men ingen visade sig. När jag precis bestämt mig för att sätta in hunden i bilen och fara hem och ringa polisen kom det ut en matte som såg både lycklig och lite skamsen ut. Slutet gott, allting gott.

En annan femma är det på hemmafronten. Mitt sjuksysterskap fortsätter än ett tag, nu är sambon inlagd för andra gången på lasarett. Hunden däremot verkar frisk. Kortisonkuren gör susen – hon har inte reagerat över huvud taget på mygg och urinvägsinfektionen verkar ha dragit sig tillbaka med hjälp av citronen.

Kortisonet Dolly får heter Prednisolon Pfizer och är både effektivt och billigt. En burk gick på drygt 50 kronor.

Citronen gav jag henne i flytande form i maten så det var inga problem att få i henne det.