Husse pratade med veterinären igår och vi ska fortsätta med Dollys diet i en månad till. Enda skillnaden är att hon får 1 matsked havrekli tre gånger om dagen istället för 1 tesked två gånger om dagen. För Dollys del är det en mycket bra skillnad – hon älskar sitt havrekli. Kortisonet hänger också med. Eventuellt kommer Dolly att behöva kortison hela livet för sin allergi, sin mage och sina öron. Det säger en hel del att veterinären formulerade det: ”med tanke på vilken ras hon tillhör”.

eller i det här fallet, avföringsfronten. Dollys mage är sig tämligen lik även om den har blivit lite bättre. Efter nyår ska jag ringa veterinären igen och då får jag höra vad nästa steg blir. Det jag kan tänka mig är antingen att vi får fortsätta med specialdieten ett par månader till eller att veterinären skickar oss till Luleå för att göra en biopsi.

För övrigt har jag upptäckt att man inte ska vända på dygnet när man är ledig. Det är helt OMÖJLIGT att somna i någon vettig tid. *suck*

brukar man ju säga och i det här fallet stämmer det. Vi har firat tre ”jular” i år och det var gott, men en aning uttröttande. Det hjälper förstås inte att jag lider av min vanliga julförkylning. Men varför klaga då julen ändå är barnens högtid. Tänk att få göra ens minsta lilla bror så här glad!

”Jag ääälskar den!”

Dolly däremot hade det lika tufft som förra året – vid tomtens entre skällde hon och morrade sig nästan blå i ansiktet för att efter en stund börja använda näsan och inse att den där läskiga typen nog egentligen var någon hon tycker om. Pinsamt, Dollan!

”Fy fasiken, vad du är äcklig! Kom inte ett steg närmare för jag är FARLIG!”

”Mm, jag vill ge dig en puss under skägget!

”Du är min bästa kompis!”

Igår tillbringade vi kvällen hos Anders föräldrar i Röbäck och där har julen verkligen gjort sitt intåg. Man skulle till och med kunna tro att Dolly drabbats av justämning eftersom hon var from som ett lamm mest hela kvällen. (Sanningen är snarare den att Dolly var utmattad av att ha varit uppe så sent kvällen innan, men det behöver vi ju inte låtsas om…)

Julfönstret i Röbäck kan få även en julskeptiker att bli alldeles mysig, det är jag övertygad om.

Pingis får en julpuss.

Litet lamm myser med sin matte.

Jag och Anders har egenhändigt tillverkat tryffel. Herregud, jag håller på att förvandlas till en husmor!

Idag tog vi en tur i gropen – en av Dollys favoritplatser på jorden.
”Va göru matte?!”

Här slår man nästan knut på sig själv för att hundj*veln ska ha det bra och få all motion och stimulans hon kan tänkas behöva, och vad är tacken för det? Ett fett ”fuck you”. Ikväll var vi ute och skulle träna och Dolly gick bättre än hon gjort på hela vintern och jag var i sjunde himlen. Så lade jag ut en apport bara en meter fram för att hon skulle hämta den. En övning vi hållit på med i typ åtta månader i lina eftersom Dolly alltid tagit grejen och stuckit på egna äventyr. Övningarna i lina har fått henne att helt fatta galoppen och allt var frid och fröjd. Jag har börjat lägga ut apporten när hon är lös och hon hämtar den klockrent, kommer till mig och får tjo och tjim. Men inte idag. Hon springer rakt fram till apporten, klipper den som en schäfer och sticker. Ärevarv efter ärevarv runt matte som försöker låtsas som ingenting. Otack är världens lön. Så det så.

Lägg till lite snö så ser ni vad jag såg ikväll:

(Alltså en störtnöjd hund på långt håll.)

Det sägs att hundar går igenom en psykisk könsmognad vid två års ålder och Dolly tycks i alla fall gå igenom någonsorts fas just nu. Det liknar mest en sorts andra spökålder. I normala fall bara blinkar hon och vänder bort huvudet då andra kopplade hundar är griniga mot henne (vilket förvånansvärt många hundar är) men här om dagen sprang hon ner i diket med svansen mellan benen då en liten cavalier king charles spaniel skällde på henne och gjorde fula grimaser från andra sidan vägen. Sedan morrade hon ut en bokhylla, mina nya julgardiner och hoppade högt när hon såg någonsorts vägmaskin hon aldrig sett förut. Stor och stark boxer – pytt!

Annars har Discobrudarna huserat här ikväll och det var som vanligt väldigt trevligt. Vi hade läst Per Olov Enquists Boken om Blanche och Marie och den var minst lika bra som Kapten Nemos bibliotek. Extra stolt är jag förstås över att jag bakat bröd, två sorter, kvällen till ära. (Ja, du läste rätt, JAG har BAKAT!)

Att trötta ut en boxer trots halka kräver en del insatser. Min stora insats idag var att stå ut med sjöblöta fötter. Jag hittade en trevlig fotbollsplan täckt av snö (med isvatten under snötäcket) som variation till de extremt halkiga gator som numer är det enda alternativet i staden Umeås vägnät. På sagda fotbollsplan fick Dolly rejsa runt tills mina fötter inte klarade mer väta och kyla. Sedan blev det lite hjärngympa i form av ett besök på mitt kontor (men säg det inte till nån).

Dolly mår fortsatt bra och är fortsatt skum i magen, men det är tydligen som det ska vara. Vi har även fått bukt med hennes kliande öron. Numer använder jag alltid kortisondroppar till öronen eftersom det räcker med några få droppar. Dolly tycker att det är jätteäckligt att bli droppad i öronen så en liten mängd vätska är helt klart bättre än en stor.

Så här ser det ut när det kliar.

På sistone har vi inte tränat så mycket utan det har mest varit mys och skogspromenader. En boxer som flyger fram över stock och sten i ett vitt landskap är en fröjd för ögat. En och annan koppelpromenad har det också blivit och vi har varit på stan ett par kvällar den här veckan. Det kör ordentligt slut på Dolly eftersom hon får så många doftintryck och dessutom förväntar sig matte att hon ska gå fint och sansat i kort koppel. Det är en riktig pärs enligt Dolly som är van att få snusa omrking som hon vill i långt koppel.

Apropå något helt annat så spikade min kollega och kompis Susanne sin avhandling idag. Fasen, vad härligt! Hon är ett levande bevis på att man faktiskt KAN bli klar med en avhandling.

Idag har jag fått Dollys provresultat och det var en underbar glad överraskning! Pessimist som jag är hade jag ställt in mig på att det var något obotligt fel på något inre organ så nu dansar jag på rosa moln istället. För att citera veterinären: ”Det var länge sedan jag såg så bra värden.” Allt är normalt, proteinupptaget är bra, blodkropparna visar inte på någon infektionsbild, inget organfel, ingen allerigsk reaktion, ingen sänka. Det enda som inte är normalt med Dolly är hennes avföring och det visar att det handlar om en lokal reaktion enbart i tarmen. Då finns det mycket gott hopp om att det ska lugna ner sig och att livet kommer att bli som vanligt så småningom. Vi ska fortsätta med dieten och kortisonet för Dolly behöver tid på sig att bilda ny slemhinna. Om inget blir sämre så fortsätter vi som vanligt fram till och med nyår. Det här är det bästa som har hänt mig på väldigt, väldigt länge!

Inklämd boxer tar en tupplur.

Idag har vi varit hos veterinären och tagit blodprov och det gick riktigt bra. Dolly ville inte alls upp på bordet och hon stretade mot en hel del (vilket jag fullständigt skyller på den där andra veterinären) men till slut gick det bra i alla fall. Vi fick ta två rör med blod och det är en fullständig koll som ska göras, röda och vita blodkroppar, lever, njurar, bukspottkörtel, binjurar. Rubbet. Förhoppningsvis får jag resultaten på måndag. Vi tar bort Flagyl men fortsätter med kortison och nu får Dolly bryta sin strikta diet med lite havrekli för att ge tarmen något fiberrikt att jobba med. En tesked uppblött havrekli två gånger om dagen. Dessutom satte vi in Betnovat för hennes öron igen.