Idag har vi varit i Pålböle och Dolly hade en underbar dag, hon fick nämligen träffa alla sina bästa människor på samma dag: matte och husse, farmor och farfar, Nemi, Johan och Petter och sist men inte minst mormor och morfar. Om ett hjärta kunde sprängas av glädje skulle Dollys hjärta exploderat många gånger om. Vi hade det förstås också bra och jag roade mig en hel del med min kompis Nemi. Kompisar som är två år har man inte så många av. Och inte så länge.

Tänk att man kan bli så glad över att få en lekhink, fastän man har en mygga på kinden.

Tänk att man kan bli så glad över att få en lekhink, fastän man har en mygga på kinden.

Nemi tänker med hela ansiktet.

Nemi tänker med hela ansiktet.

Goda vänner!

Goda vänner!

Vi tittar på årets blivande majbrasa.

Vi tittar på årets blivande majbrasa.

Dolly är i paradiset.

Dolly är i paradiset.

Vi har varit på tur till Hässningsberget. Direkt efter jobbet packade vi in oss i bilen och körde iväg. Jag och Anders bestämde oss för att gå den brantare, men något kortare, vägen uppför berget och det ångrade jag bittert när vi var ungefär halvvägs. Det var varmt och brant och varmt och brant. Dolly sprang förstås omkring som om berget var plana marken och medan jag undrade om jag höll på att få en hjärtinfarkt studerade jag avundsjukt hennes språng upp- och nedför stigen vi följde. Väl uppe mötte vi Johan, Petter och Anki och de såg äckligt utvilade ut. Efter en stunds flåsande började jag också känna mig belåten och med lite mat i magen kändes den där bergsbestigningen inte alls så farlig längre… Jag blev till och med på så käckt humör att jag kom på en ny uppfinning – vitlökskondomer. Fråga mig inte hur det gick till, men det var någon som sade något om vitlök och korv och det ena gav det andra.

hässningsberget (innan det blir brant)

Ibland vill man ta en tur på stan med hela sin familj och då kan det vara bra att veta vilka uteserveringar som är hundvänliga. Bästa uteserveringen vi varit på här i Umeå är Kajcaféet eftersom de har en särskild skål som hundar får dricka ur. Sämsta uteserveringen var Bishops arms eftersom man inte får ha hund innanför deras symboliska staket. Hunden måste sitta utanför.

Jag och Dolly sitter precis utanför staketet på Bishops medan resten av gänget sitter innanför.

På trappen i Pålböle känner man sig aldrig ensam.

Nemi på Gammlia.

Fantastiska foppor.

Auktion i Johannisfors.

Undertecknad.

Anders fick besök av sina småsystrar Moa och Ida.

Dolly är väldigt känslig mot myggbett så jag är på jakt efter ett bra myggmedel. I nuläget använder jag ”Busters & Misses myggolja” som man kan köpa nästan på vilken djuraffär som helst. Medlet funkar men det är ganska kladdigt och tydligen väldigt gott. (Dolly slickar i sig det mesta på ett litet kick.) Monika skrev i en kommentar till föregående blägg att hon använder ett medel som inte kladdar till Jubi. Vad är det för medel? (Monika – jag hoppas att du ser det här och svarar!) Finns det fler alternativ till ”Busters och Misses myggolja”?

Kanske bäst att ge några livstecken… Vi leker lediga familjen – Anders har semester och jag jobbar bara förmiddagar. Dolly har löpt färdigt och bygger kroppshydda och juver. Skendräktigheten kom som ett brev på posten, men hon är glad som vanligt och det är ju huvudsaken. Kort sagt har vi det bra.

En sovande Dolly är en vanlig syn i löptider.

…men nu löper hon faktiskt. Då är det snart över för den här gången. Några veckor i koppel och sen är hunden som ny igen. Nåja, förra gången blev Dolly ganska skendräktig med mjölk i juvren och allt. Hoppas att vi slipper det den här gången. Sen är det i alla fall över.

Idag har vi varit på tur till Skallberget. Jag, Anders, Johan, Anki och Dolly. Anders och Johan har redan, snabba som de är, bloggat och berättat sina respektive varianter av vad som hände. Så jag nöjer mig med några bilder och med att konstatera att det var en toppendag.

På väg ned i grottsystemet. Jag valde dock att vända när det började bli trängre, fuktigare och mörkare. Det var inte min melodi.

Skulle du vilja vara här nere? Va? Va?

Så här vackert var det där vi grillade efter grotturen.

Dolly tog en tupplur i mattes famn.

The face of matte.

Jag går och väntar på att Dolly ska löpa. Hon har under en ganska lång tid varit slö, vilket brukar vara ett tecken på löpen. Hon piggnar till lite grann när man går ut i skogen, men hon tar inga tokrusrundor och hon håller sig väldigt nära matte. Hemma bara sover hon. Träna är kul i cirka en minut. I söndags på kursen tittade hon bara på de andra hundarna för att sedan lägga sig på gräset och ta en tupplur. Jäklar, vad jag fick jobba för att få den minst fart på hunden. Men hon är söt i alla fall.

Dolly pussar sin boxerklubbsfavorit Gunbritt.