Vi har hus-, hund- och kaninvakteri på schemat. Det är härligt här ute, men när solen inte längre är så intensiv kommer myggen fram. Jag har myggbett på händer, fötter, armar, ben och i hårbotten. Det är som när man var liten. 
Härliga huset i Pålböle.
En av kaninerna.
Mysstund med Vilja.
Här kommer några somriga bilder från vårt senaste besök vid Bäcksjön. Ett litet smultronställe det också.
Dolly badar så fort hon får chansen.
Vem kan tänkas bo här?
Bäcksjön. Vilken härlig dag vi hade!
Dolly busar loss med en bit ved.
Dolly slickar sig om munnen efter att ha druckit ur sjön. Att bada i och dricka av samma vatten är inga problem om man frågar henne.
Hemmagjort plåster.
Varje år brukar vi fara på juniutställningen i Vännäs. Så även i år. Eftersom det firades 50-årsjubileum (för Västerbottens kennelklubb?) var tillställningen ovanglit stor – över 4000 hundar var anmälda. Vi var där och tittade särskilt på gårdshundar, boxrar och västgötaspetsar. Västgötaspetsarna var så charmerande som jag tänkt mig och någon gång ska jag ha en sådan (eller ett knippe). Tyvärr fastnade ingen av dem på bild. Det gjorde däremot ett par isländska fårhundar. De var dagens bästa överraskning. Vilka trevliga hundar! En sådan skulle jag också kunna tänka mig att ha. Både västgötapetsen och fårhunden passar nog bäst i hus eftersom de har nära till skall. Men någon gång ska vi väl bo i hus.
En av gårdshundarna vi tittade på. De är verkligen för söta! Alla gårdshundar hukar sig när ägaren ska lyfta upp dem på bordet och alla boxrar studsar loss i ringen. Mer eller mindre oväntade rastypiska drag.
En isländsk fårhund som kikar lite slött på fotografen.
En ung isländsk fårhund. Den här lilla rackaren är från Finland ursprungligen och gick minsann vidare till BIS.
Vi träffade förstås också en hel del bekantingar. Här är en av dem: den nyfrisserade pumin Kax.
Min arbetskamrat K har skaffat en golden-labradorvalp vid namn Tetris. Vi (alltså jag och Anders – inte valphatarDolly) fick äran att hälsa på underverket en kväll för inte så länge sedan. En sådan liten gobit!
På bloggen händer det inte så mycket just nu eftersom jag yr runt mellan avhandling, tapetval och vackert väder. Igår och idag var riktiga utedagar i Pålböle och i Robertsfors. Tack för all god mat och allt gott sällskap! Boxern är utmattad efter så mycket frisk luft, sol och spring. Det är härligt att se henne riktigt, riktigt trött.
får man äta vad man vill, säger Dolly. På dagens skogspromenad hamnade hon på efterkälken och när jag tittade efter henne såg jag att hon stod och åt på något. Om hundar inte har börjat använda papper så var det människobajs. Mattes avgrundsvrål kunde ha väckt de både de döda och de döva. Dolly stack iväg som skjuten ur en kanon och resten av promenaden innebar konstanta kväljningar (för min del – Dolly var så nöjd så). Väl hemma duschade jag ansiktet på Dolly och gav henne lunch, men jag är inte så sugen på att vara i hennes omedelbara närhet än.
Ikväll stod hundträning på schemat. Vi gjorde så många hundmöten vi kunde i förhoppning att Dolly skulle göra ett utfall så att vi fick möjlighet att korrigera det (genom att spruta vatten på henne). Men hon var coola damen hela dan. Lite ragg fick vi se, men det är ju inget att bry sig om. Antingen är hon ”botad” eller så har vi inte mött en nog ”läskig” hund än. Vi får väl se. I vilket fall var det en uppfriskande kväll och det är alltid trevligt att surra med instruktören E.
Hela familjen byter däck på volvon (som är ganska snäll efter att Anders och Erik meckade i den).
Vi firade Valborg i Pålböle och hade det väldigt mysigt. Enda nackdelen var att det var för torrt ute, det började brinna i något buskage så brasan blev ett minne blott.
Vi har haft en träff med Instruktören (och det ska vara stort i eftersom hon i mina ögon är instruktören med stort I) och det blev en massa prat och tips. En kort sammanfattning kan nog ändå göras i två punkter.
1. Dolly ska inte ha kontakt med främmande hundar. En del av det obehag hon känner kommer från att hon inte vet om hon kommer att bli tvungen att hälsa på någon eller inte. Det är helt enkelt mattes fel.
2. När hon börjar bry sig om hundar vid möten så ska jag bara låta henne vara. När hon morrar och reser ragg så är det hennes sätt att säga ”kom inte hit” och det måste hon få säga/känna. MEN utfall får man inte göra. När hon gör utfall ska jag hälla vatten på henne. Inte fya eller säga något, bara ge henne en ordentlig dusch med kallvatten.
Så förutom bajspåsar, leksak och godis måste jag numer ha en flaska med vatten i fickan på varje hundpromenad. Tur att jag har många fickor på både vinter- och sommarjackan.