Ni har säkert sett honom. Han står på torget inte långt från MacDonalds. Grå kläder, svart hår, skarpa drag och stirrande ögon. Umeås stolthet. Standing man. När skulpturen var ny tyckte jag att den var väldigt obehaglig men nu har jag vant mig. jag kan till och med tycka att det är lite charmigt att vänliga själar har gett honom en halsduk i vinter. Men det är inte något hundvänligt konstverk. Dolly fick syn på honom för första gången igår och sade direkt ifrån: Ser du så där hotfull ut så hotar jag tillbaka! Morrmorrmorrmorrmorr. Jag lockade henne med mig och hon vågade nosa på figuren bakifrån, men absolut inte framifrån. Den där otäcka människan luktar inte ens människa, näe matte, det här går jag inte med på! Morrmorrmorrmorr.

Dollys tolkning av Standing man.

När svullnaden hade minskat radikalt kunde man se furunkel ett som en ilsken rodnad.

Furunkel ett. (Var så snälla och blunda för de hysteriskt oklippta klorna.)

Furunkel två är bara en knöl utan någon märkvärdig färg eller omkringliggande svullnad.

Furunkel två.

Den brunröda missfärgningen som kan utvecklas till jästsvampar ger i sig inte upphov till furunklar. Den kan dock göra huden mera skör och ömtålig vilket gör att det lättare kommer in skit i huden.

Brunröd missfärgning i huden mellan trampdynorna. Missfärgningen mellan tårna syns även på bilden ovan (furunkel två).

Den antibiotika Dolly har fått mot sin tassfurunkel heter Clindabuc vet och används enligt FASS mot infektioner hos hund. ”Exempel: infekterade sår, bölder, infektioner i tänder och munhåla, mjukdelar, hud samt infektion i ben och benmärg.” På bara ett par dagar har svullnaden minskat kraftigt, ja, nästan gått ner helt. Antibiotikan är alltså mycket effektiv i det här fallet.

De biverkningar som FASS listar är: ”Mag- och tarmstörningar kan förekomma som kräkningar och diarré.” Med Dollys maghistorik (kronisk kolit) känns ju inte det så kul. Hon har varit ganska lös i magen men det tror jag faktiskt har att göra med att hon i ett obevakat ögonblick stal några deciliter vanlig hundmat. (Hon står annars på strikt W/D-diet.) Däremot blev jag fundersam över att hon inte kunde kissa på morgonpromenaden. På en så känslig hund som Dolly skulle det säkert kunna uppstå en massa okända biverkningar. Men kan ”urinförstoppning” vara en av dem? Jag ska försöka med en ny promenad om ett tag och se om det kommer något kiss då. Ingen anledning till panik ännu.

Edit:
Kisseriet fungerar igen!

I dag tittade jag på Dollys baktassar för att se om det är dags för mer silonsalva mot den brunröda missfärgningen. Och vad upptäcker jag då? Jo, en böld mellan ett par tår. Furunkeln 2 – Dolly 1.

Veterinären sade att man skulle se skillnad på svullnaden och färgen snabbt. Och jösses, i dag är tassen betydligt mindre svullen! Antibiotikan gör susen.

I ena ringhörnan ser vi Dolly, fightern utrustad med världens sötaste mule.

Nu vet vi att Dolly brås på husse eftersom svullnaden i tassen = en djupt liggande furunkel (böld). Den som inte förstår kopplingen till husse behöver inte fundera mer på det – den som förstår kopplingen kan fnissa lite skadeglatt.

Vilken hund som helst kan egentligen få furunklar, men just tassfurunkulos är tydligen vanligare på vissa raser såsom boxer, engelsk bulldog, grand danois, labrador retriever och schäfer. Kortisonbehandling och nedsatt immunförsvar ökar risken för den här sortens bölder. Första gången hunden får en furunkel sätter man in en dunderkur antibiotika. Efter tio dagar ska svullnaden ha gått ner väsentligt och rodnaden försvunnit. Om det går som det ska fortsätter man med antibiotikan i tio dagar till. Om den första dosen inte gjort susen måste man kontakta sin veterinär igen och se hur man ska gå vidare.

Jag vill också passa på att göra lite reklam för Distriktsveterinärerna i Vännäs. Stort väntrum, trevlig personal, kunniga veterinärer. I vanliga fall går ju jag till Björkstadens veterinärklinik men när de inte har tid eller det är något akut så är det Vännäs som gäller för vår del.

Christer Nälser skriver om furunkulos på sidan birddog.nu:

”Gemensamt för alla dessa infektioner i framförallt tassarna, ibland också på hakan, är att de bildar relativt små bölder som, åtminstone när det gäller tassarna, kan vara påtagligt smärtande för hunden. De små bölderna kallas vanligtvis furunkler och sjukdomen benämns följdriktigt då furunkulos.

Infektionen drabbar vanligtvis de små hårsäckarna (hårfolliklarna), som sprängs sönder av bakteriernas invasion. Man får då en samling av bakterier, var och delar av hår och hårsäck i huden, vilket framkallar en våldsam inflammatorisk reaktion på platsen. Det är den våldsamma inflammationen – vars kardinaltecken är svullnad, rodnad, värme och smärta – som gör ont för hunden.

Furunkulos kallades förr i världen ofta ”boxersjuka”, eftersom lidandet var mycket vanligt hos boxer. Nuförtiden förekommer furunkulos ofta hos flera andra raser exempelvis engelsk bulldog, labrador retriever och hamiltonstövare. Gemensamt för alla dessa raser är ett kort hårlag, vilket jag anser kan disponera för sjukdomen. Långhåriga hundraser förefaller drabbas mer sporadiskt.

Inte minst på grund av den kraftiga inflammatoriska reaktionen i infektionshärden, är det mycket svårt att få bukt med en furunkulos. Det krävs i regel intensiv och långvarig behandling med antibiotika som förmår att verkligen döda bakterierna. Preparatet bör vara av så kallat baktericid typ och behandlingen kan inte sällan behöva utsträckas i flera månader.”

Om problemen återkommer ”bör behandlingen inriktas mer på att lindra symtom och förebygga nya utbrott. Själv använder jag preparat med hydrokortison lokalt (exempelvis Celeston valerat lösning) för att hålla ner symtomen, alternativt kan man försöka surgöra tasshuden med vanlig ättika eller ättiksprit spädd med lika delar vatten en till två gånger dagligen. Allt för att undvika onödigt täta kurer med antibiotika och – framförallt – alltför stora besvär för hunden.”