Vi har gjort ett studiebesök på kennel Barktowns där vi fick träffa cane corso och cane-corso-ägare en masse.
Krim blir klappad av sin fodervärd.
Kennelägaren med sin hemmavarande tik Nubi.
Terror med sin matte.
Vera med sin husse.
Huvudstudie Nubi.
Huvudstudie Krim.
Huvudstudie Terror.
Sist men inte minst: Anders och Terror gör high five!
VK har lovat snö till helgen och jag är riktigt till mig! I år har jag drabbats av något så ovanligt som en våldsam snölängtan! Varje morgon hoppas jag att det kanske, kanske ska vara alldeles vitt utanför fönstret men nej då, samma sura gråväder varje dag. Morgon förresten, numer stiger jag ju inte upp förrän klockan tolv så jag tror inte att morgon är rätt ord.
För första gången uppstod problem då Dolly fick en veterinärtid vid klockan nio på morgonen: vem ska ta henne dit? Matte sover ju! Turligt nog, och för första gången, fick vi avboka tiden. Dolly fick problem med sin gamla vanliga kolit (tarminflammation) efter att hon varit skendräktig. Hon matvägrade och magen klarar sig inte utan specialfoder så hon fick blod i avföringen (igen). När det hade gått två veckor utan att magen blev bättre bokade jag tid. Dagen efter var hon bra i magen igen. Så kan det gå. Nu har hon bara den fantastiska uppfinningen var i juvren. Men det kommer antagligen att gå över av sig själv. Jag tömmer juvren en gång om dagen och kontrollerar att det finns en passage. Så länge varet kan komma ut är allt okej. Trevligt va? Från snö till var. Nästan imponerande vändning. Åter till snön: när Dolly kom till oss var hon en liten frusen göteborgare i lånad vinterjacka.
Nu är det höst i skogen. Färgerna är vackra och Dolly trivs som bäst när det inte är för varmt.
Jag har precis läst Cane Corso av Emily Bates. Boken är uppdelad i nio kapitel som behandlar historik, karaktär, rasstandard, valpskötsel, vardagsskötsel, lydnadsträning, hälsa, utställning och beteendeproblem. Mycket är intressant, men en hel del är väldigt generellt hållet i stället för inriktat på rasen. Det påpekas upprepade gånger att CC inte är för förstagångshundägaren – ändå riktar sig flera kapitel helt och hållet till den som inte haft hund förr. Ibland märks det också mycket tydligt att boken är skriven i en icke-svensk kontext. Det är till exempel inte så vanligt i Sverige att man rekommenderar att valpen ska sova ensam i ett eget rum. Hur som helst var det information om rasen jag var ute efter och det fick jag en hel del av.
Enligt Bates härstammar cane corson direkt från en romersk krigshund, Canis Pugnax, vilken om jag förstår det rätt deltog i krig och i gladiatorspel. Under medeltiden användes cane corson som jakthund vars styrka och mod var viktiga i jakten på vildsvin, björn och stora kronhjortar. Cane corson användes också av slaktare bland annat för att hålla tjurar i schack. En av cane corsons största talanger har varit, och är fortfarande, att vakta och skydda människor, djur och platser.
Cane corson är nära besläktad med den neapolitanska mastiffen – de gick till och med under ett och samma namn ända fram till 1949. Det var dock inte förrän 1994 som cane corson officiellt godkändes som ras i sitt hemland Italien. Till skillnad från sin kusin, den ovan nämnda mastiffen, besitter rasen en imponerande snabbhet och vighet för sin storlek. Hanarna ska vara 64-68 cm höga och väga 45-50 kg, och tikarna motsvarande 60-64 cm och 40-45 kg. Det finns också nationella skillnader vad gäller cane corso. Eftersom Bates bok tillkommit i en amerikansk kontext är USA det land hon jämför med. Cane corson kom till USA under det sena 80-talet och de amerikanska hundarna har kommit att bli sörre och få längre nos än de italienska. I USA godkänner man också fler färger på pälsen än i Italien.
Rasens temperament hänger ihop med dess bruksegenskaper och cane corson ska vara synnerligen balanserad till sin karaktär. Rasen är intelligent, lättlärd och arbetsvillig. Den kräver en hel del uppmärksamhet, fysisk träning och socialisering. Cane corson är en mycket duglig vakt- och skyddshund och den ska aldrig visa aggressivitet utan anledning. Den kan vara misstänksam mot främlingar men med rätt socialisering är den ändå vänlig (så länge du också är det gentemot främlingen). Cane corson är en mycket god följeslagare som kommer överens med barn och andra husdjur. Den är lugn, kärleksfull och tillgiven mot sin familj.
Det låter verkligen trevligt men, säger Bates, en cane corso är inte för vem som helst och särskilt inte för förstagångshundägare. Utan rätt socialisering är den som sagt misstänksam mot främlingar och den blir ofta hundaggressiv vid könsmognaden. En cane startar sällan ett slagsmål, men om den blir provocerad ger den sig inte. Enligt Bates är rasen ”naturally dog-aggressive”, något hon återkommer till flera gånger. ”Keep your Cane away from strange dogs and always supervise any interactions with friends’ dogs. If you have socialized your Cane properly, you should be able to trust him with other dogs whom he knows.”
För sin storlek lever cane corson länge, 10-12 år, och den är inte särskilt utsatt för rasbundna sjukdomar. Ändå finns det en del att se upp med, nämligen höftledsdysplasi, magomvridning, knäligamentsrupturer, hudproblem och (opererbara) ögonproblem. Avsnittet om sjukdomar tyckte jag var extra bra med Bates bok. Inte bara för att det är intressant (ja, jag är lite medicintok), utan för att det är viktigt att erkänna, och ta på allvar, de problem som finns inom varje ras. Bates skriver ”To be forewarned is to be forearmed, so the following section of this chapter is not intended to put fear into those who are considering becoming owners of the Cane Corso. Instead, I hope it will help to enlighten, so that any health problems encountered can be dealt with as early as possible and in the most appropriate manner.”
Vi har varit ute efter en nätt byrå till vår tämligen smala hall och i dag hittade vi äntligen en modell som passade oss. Ännu ett oväntat fynd på Jysk, byrån Maui med nio lådor.
När vi skruvade ihop byrån visade sig förstås Jåppe från sin mest hjälpsamma sida. Alla våra katter är nyfikna, men Jåppe tar priset. Ett litet exempel, suddigt från mobilkameran:
Så fort byrån intagit sin plats blev den magnetisk. Nya saker blir det. Katt-magnetiska.
I lådorna har vi mössor och vantar och – förstås – hundgrejer. Jag blev alldeles nostalgisk när jag packade upp Dollysaker ur förrådet. Jag har sparat alla hennes halsband genom tiderna som i en halsbandsparad. Det kan ju vara väldigt bra att ha till vår lilla cane corso-valp som vi inte ska köpa.
I Härliga hund nr 9 2010 finns en artikel om diverse smått och gott som är giftigt för hundar. Eftersom konsekvenserna kan bli så allvarliga att hunden dör känns det viktigt att hjälpa till att sprida informationen.
Lök och vitlök, både råa och tillagade, innehåller svavel som kan påverka de röda blodkropparna och ge blodbrist. Symtom på lökförgiftning: tappad aptit. kräkning, diarré. blod i urinen, bleka slemhinnor hög puls, och snabb andning.
Choklad och kakaopulver innehåller teobromin som är giftigt för hundar och ju mörkare choklad desto giftigare. Inom 4-24 timmar uppträder symtom som kräkning, diarré, oro, tappad balans och ökad urinering. Vid stor mängd choklad kan hunden få kramper, bli medvetslös och avlida.
Salt kan ge saltförgiftning hos hund även om det är mycket ovanligt. Symtomen är törst, kräkningar, diarré, muskeldarrningar och nedsatt medvetande.
Vindruvor och russin kan ge njurskador vilket visar sig genom kräkningar, diarré och nedsatt allmäntillstånd.
Potatis som har legat framme. Rätt förvarad potatis är dock ofarlig.
Bittermandel bildar cyanid i kroppen. Symtomen är kräkningar, hjärtklappning, kramper, medvetslöshet och ibland dödsfall.
Deg kan ge alkoholförgiftning vilket kan göra hundar allt från vingliga till medvetslösa.
Sötningsmedel som xylitol kan ge kraftigt sänkt blodsockernivå med svaghet, kräkningar och kramper som följd.
Blågröna alger som finns i sjöar kan ge diarré, fradga, ostadig gång, klåda, irriterade ögon, kramper, förlamning, lågt blodtryck, lever- och njurskador och blödningar från mage och tarm.
Råttgift hämmar blodets förmåga att levra sig. Efter 1-3 dagar kan en blödning som inte kan stoppas uppstå. Symtomen kan vara allt från blåmärken och små blödningar till kraftiga blödningar i inre organ som hunden kan dö av.
Glykol kan ge upphov till berusningssymtom och sänkt medvetande.
Giftiga svampar och växter är också giftiga hundar, så även ormbett och medicin för människor.
Vårt lilla öronbarn ser till att man alltid har något att göra. I dag var jag och Dolly till veterinären eftersom Dollan kliat sig i öronen nu igen. Det där frenetiska kliandet som säger ”hej, jag har öroninfektion”. Vi har behandlat henne ganska intensivt med otoclean (varje dag i en vecka) och det hade gett effekt: infektionen var nästan nere. Ordinationen blev att i 2-3 veckor spola med otoclean och droppa betnovat (kortisondroppar) varannan dag. Sedan ska vi återgå till att droppa betnovat i öronen två gånger i veckan. Istället för att ”bara” spola öronen med otoclean varannan vecka så ska vi göra det inför varje gång som vi ska droppa betnovat. Hoppas att det kan hålla öronen friska. Dollys öronbekymmer kommer av hennes allergi så det är inte så mycket att göra förutom att försöka hålla efter. Lilla skrutthunden.
Numer finns en ny länk i länklistan till höger, nämligen Almighty Highs hemsida. Det är hos dem vi har varit och testat drag weight, köpt sele samt tittat på valpar.
Vi har tittat på valpar i dag (bara titta, inte köpa) och jag är kär igen. När jag inte skaffar nästa hund ska den vara en cane corso. Hängde ni med? Så får man lov att säga när man har bestämt sig för att inte skaffa någon fler hund. Men om jag kunde, då skulle det bli en cc.
Om cane corsons temperament på RACC:s hemsida:
”Egenskaper- mentalitet: Cane Corso är väktare av egendom, familj och boskap. Rasen är synnerligen vig och den är lättlärd. Förr användes den till att driva boskap och till jakt på storvilt. Den månar om hela familjen och de husdjur som eventuellt ingår och är mycket lyhörd för ägarens önskemål. Har lätt för att lära och lyssnar mycket på rösten. Cane corson ska vara stabil mentalt, vaksam och uppmärksam, med vaktinstinkt. Rasen skall inte vara nervös och/eller aggressiv. Den är inte alltid förtjust i främlingar utan kan ignorera dessa, den ska dock inte vara för reserverad utan acceptera hantering av de personer ägaren godkänt. Rasen behöver en god social miljöträning under uppväxten för att utvecklas optimalt. Cane Corso är en uthållig, stark och mycket tålig, aktiv och rörlig hund och kräver ett visst mått av motion och rörelsefrihet. Samtidigt som den även har typiskt lugnt molosstemperament. En allround aktiv hundras med i många fall flera goda bruksegenskaper.”
I dag återanvänder jag material, följande har jag redan lagt ut på ÖNLO:s hemsida men jag tycker att det hör hemma på Kattvalp också:
Lördagen den 28 augusti träffades ett litet men glatt gäng i vackert belägna Pengsjö för att prova på weight pull. Tina och Jimmy som tränat weight pull med olika raser i tre års tid visade hur det går till med blandisen Ice och lånade ut selar till oss nybörjare. En av de första saker vi fick lära oss var att träningsformen kallas för drag weight medan tävlingsformen kallas för weight pull. Under träning drar hundarna lättare kättingar eller bildäck efter sig direkt på marken under en längre sträcka, medan hundar på tävling drar tunga vagnar på hjul korta sträckor.
Jimmy informerar.
Ice ser belåten ut när hon får på sig selen.
Jimmy och Ice visar hur drag weight går till.
Oavsett om man tränar drag weight eller tävlar weight pull är det grundläggande att ha en bra sele som är anpassade efter den hund man har: hundens mått och vikt är avgörande. Tyngden ska hamna på bröstet och absolut inte på rygg eller höfter. En annan viktigt sak är att hunden ska ha roligt, och oj, vad roligt våra hundar hade! Några funderade lite över ljudet när de började dra men kom snabbt över det och sedan viftade svansarna stolt och glatt.
Tina hjälper Liv Saga att prova ut en sele till Dolly.
Den rosa var för liten så Dolly fick låna den här selen istället.
För att hunden ska bli riktigt skicklig måste den lära sig rätt teknik: att hålla låg tyngdpunkt, skritta och böja ned huvudet. Våra nybörjare skuttade en del, stegrade sig lite och föll in i trav i rena glädjeyran men med lite träning så fattar de poängen snart nog. Det är alltid viktigt med uppvärmning före och stretching efter. Ska man tävla gäller det också att ha bra lydnad: hunden ska starta och stanna på kommando. När hunden stannar är det viktigt att den står helt stilla för att inte trassla in sig i selen. Trots några intrasslade boxerben hade vi en väldigt bra dag. Tack Tina och Jimmy för att vi fick tillbringa dagen med er!
Zafiro drar kedjor med Gunbritt.
Zafiro drar däck.
Dolly drar kedjor.
Det här var kul!
Starring Dolly och Tilda!