Vi har varit på återbesök hos veterinären för Dollys öga och det har redan läkt ihop en hel del, men det kommer att ta lång tid innan det är helt bra igen. Huvudsaken är ju att det ser bättre ut och att Dolly inte bryr sig det minsta lilla utan är lika pigg och glad som alltid. Dessutom har fröken fräken fyllt 9 år!
Dollys ena öga såg plötsligt så märkligt ut. En del av iris var mjölkvit och så småningom syntes också både en svullnad och en blödning i ögat och jag hann förstås tänka både det ena och det andra. En hund som inte hör måste ha sin syn i behåll. Således tillbringades en stor del av gårdagen hos veterinär (och på olika apotek) och Dolly har än en gång visat att det inte är katter som har 9 liv, utan boxrar. Hon har en djup skada i hornhinnan och jag misstänker att konstapel Lovis har en tass med i spelet, men med hjälp av mediciner borde det bli helt bra igen.
Dolly är ju väldigt smärttålig och signalerar inte att det gör ont (vilket det i rimlighetens namn borde göra), hon kniper inte ens med ögonlocket. Jag är ju inte speciellt känslig i vanlig fall, men ögon… det är min akilleshäl. Husse har därmed ögondroppstjänst (Isopto-Atropin) i fyra dagar och ögonsalvetjänst (Fucithalmic) i 10 dagar framöver. Och det kommer INTE några bilder på ögat.
Nej, nu har det gått alldeles för länge sedan någon i Manegen var skadad, sade Dolly, och bröt av en klo på baktassen. Jag har pratat med jourhavande veterinär och fått veta att vi kan avvakta till imorgon. Det är lättare att ta bort klokapsel efter ett dygn än precis när skadan är färsk. Så på med uppblåsbara substitutet för en tratt så att hon inte kommer åt att slicka på tassen och vips har vi en hund som ser ut som att hon ska ut på sjön!
Jag tror inte att någon har missat att Västerbotten har haft en ovanlig värmebölja som pågått vecka efter vecka. Halva den Makalösa Manegen håller på att få värmeslag medan den andra halvan fortfarande lägger sig i alla solfläckar som går att uppbringa.
Somliga tycker inte att det är nog varmt medan andra snart svimmar i värmen!
Vad sägs om 3-minuterspromenader för att hunden inte ska tuppa av?
Och så den här filuren som kommer fram när det blivit kväll och något svalare. Mariehemsharen även kallad.
Nåja, nu ljuger jag lite eftersom jag inte har haft semester sedan 2009. Fem år utan semester, nej, jag är inte alls bitter när jag ser allas ständiga semesterbilder och semesterberättelser…. Hur som helst försöker jag njuta av sommaren ändå, och tycker att jag lyckas ganska bra. Bröllop, studentfirande, barnkalas, uxu, skulpturpark, trädgårdspyssel, balkong- renovering, ja, händelserna har ändå varit ganska många under de nästan tre månader som förflutit sedan mitt senaste blogginlägg.
Vår snöbollsbuske i full blom.
Den här gråhåriga bruden hänger fortfarande med. Hon mår bra igen efter att vi höjt hennes kortisondos. Talesättet att katter har nio liv måste egentligen avse boxrar.
Nog för att jag har pysslat i trädgården en del, men den här ögonfröjden är inte min. Den är svärmors.
Ronja påpekar att hennes balkong fortfarande inte är riktig färdig ännu. Hon väntar otåligt på att få vistas utomhus oftare.
Det har gått en tid sedan vi var till veterinären senast, så nu var det dags igen för lite skrämselhicka enligt fröken Dolly. Hon har den senaste tiden fått tillbaka en del av problemen med bakbenen (att de viker sig för henne vid de mest oväntade tillfällen), hon haltar till och från med höger framben och höger ögonlock hängde så konstigt igår. Vid en infärgning av ögat kunde man tydligt se ett sår i ögat, mot vilket hon fått ögonsalva. Stora delar av övriga kroppen har röntgats idag. På höger framtass har ett litet ben som sitter i en sena delat sig – detta kan tydligen hända på äldre hundar och kan ge visst obehag. Under en tid ska Dolly därför få ha en sko på den tassen för att ge lite stabilitet. Spondylosen i ryggen har blivit lite, men inte mycket, värre och det är antagligen den som trycker på nerverna så att bakbenen ger efter ibland. Höger höft är förstås fortfarande deformerad. För att minska symtomen ökar vi hennes dos kortison i 14 dagar varefter vi ska prata med veterinären igen.
Oj, så gråhårig hon börjar vara, min lilla Valborgstant.
Nu är hon hemma igen, min lilla boxergris! Ett antal epulider, en tand och en knöl fattigare. Knölen på bröstkorgen var inte alls en talgkörtel utan en vårta, så nu har Dollan ett käckt litet stygn på plats. Sitter det kvar i 10 dagar så ska vi ta bort det då, faller det av innan dess så är det ingen fara. Dolly har fastat sedan i går kväll och får inte äta fast mat i dag heller. Eftersom hon påstår att hon svälter ihjäl har jag kokat lite havregrynsvälling åt henne som hon ätit med god aptit. Själv tyckte jag att det såg tämligen oaptitligt ut. Vattnig, avsvalnad och osaltad välling. Mums.
Nu återstår bara att bädda ner grisen och ta det lugnt resten av dagen.
I dag är Dolly hos veterinären för att bränna bort några epulider i munnen och för att ta bort en liten knöl på bröstkorgen (gissningsvis en talgkörtel som blivit tät). Ingen av åkommorna är egentligen farliga, men det är alltid plågsamt för mattes hjärta att lämna sin bebis hos veterinären. Dolly hade förstås fått lugnande innan vi gick, så för hennes del var det nog inget att bråka om. För mattes del däremot…
Hur som helst är epulider en hudfärgad, till konsistensen fast, utväxt i tandköttet. Epulider är vanliga hos vissa raser, som till exempel boxer. Enligt en hälsoenkät som Svenska boxerklubben gjorde 2011-2012 hade närmare 30 % av hundarna i enkäten haft problem med tandköttet. Av dessa hade 23 % veterinärbehandlats. Epuliderna kan rent av växa över tänderna (vilket förstås inte är så trevligt för hunden när den ska tugga) eller växa mellan tänderna så att tänderna trängs ut från sin egentliga position. Dollys epulider såg, ur den aspekten, väldigt fina ut men eftersom de växer ganska snabbt får hon bränna bort dem i dag. Vissa veterinärer rekommenderar att man ska ta vävnadsprov för att utesluta att det man tror är en epulid i själva verket är en elakartad tumör. Vi kommer knappast att göra det i Dollys fall, men jag får väl höra vad veterinären har att säga efter operationen.
Informationen är hämtad från veterinären.nu och från Svenska boxerklubben. Följande bild hittade jag på Bukefalos hundhälsoforum, och epuliderna på bilden är lika de som Dolly har fastän hennes sitter i underkäken.
En del dagar spenderas bäst under täcket.
