Tänkte att det var dags att kika fram bakom tröttheten av att ha ett nytt jobb. Tittut! Här är jag! Jag lever! Kattvalp lever! Och du läste rätt – jag har nytt jobb igen. Eller på sätt och vis ett nygammalt jobb. Jag är inne på min andra vecka som värdinna på sjukhuset, så jag är tillbaka på Västerbottens läns landsting. Gammal arbetsgivare, men nya arbetsuppgifter. Vad gör då en värdinna? Jag ägnar mig framförallt åt att hjälpa patienter och andra besökare att hitta rätt på sjukhuset. Den som känner mig ser ironin i det hela eftersom jag är (ö)känd för mitt osannolikt dåliga lokalsinne. Jag säger som Tim Gunn: ”make it work” och faktiskt, det fungerar alldeles utmärkt.

”Ett jag som vill stanna i världen och ett jag som vill kasta sig ut och förlora allt.”

Jag började lyssna på Beate Grimsruds sommarprogram i P1 men blev inte riktigt intresserad. Jag stängde till och med av långt före slutet. Innan programmet hade jag köpt Grimsruds roman En dåre fri med höga förhoppningar. Efter det halva programmet undrade jag varför jag köpt boken, men stoppade den likafullt i min ryggsäck inför en lång natt på jobbet. Mellan samtalen började jag läsa och blev tagen direkt. Vilken roman! Huvudpersonen Eli kämpar med en trasslig familjehistoria, dyslexi och synfel och röster som ingen annan kan höra. Inuti är hon en pojke – en liten Espen, en tioårig Emil, en 16-årig Erik och en 26-årig prins Eugen. Eli växer upp, missbrukar, börjar skriva, åker in och ut från psykiatriska avdelningar, börjar skriva på allvar och kämpar, kämpar, kämpar. ”Att jag kämpat som en rävunge mot en bil och hamnat utanför mig själv.” Historien är gripande och ännu bättre blir den tack vare Grimsruds poetiska och samtidigt klara och rättframma språk. ”Jag kan inte hålla orden ifrån mig. Jag är van vid att ta ord på allvar.”

När Fight Club kom 1999 kändes den som en smärre revolution. Lite som den första Matrix-filmen. En film som satte fart på endorfiner och hjärnceller och som påverkade filmskapandet ett bra tag framåt. Igår såg jag om Fight Club för första gången på flera år och den håller rätt bra. Jag sträcker mig inte så långt som den man som liknat filmen vid en erotisk upplevelse, men det är en schysst filmupplevelse. Eller vad tycker du?

Vad är det som gör att det är så kul att shoppa barnkläder? Att de är så otroligt söta? Att man inte behöver tillbringa någon tid i provhytter? Att man kan få så mycket för pengarna? Kanske alltihop sammantaget, för roligt är det. Jag älskar att köpa barnkläder, så enkelt är det. Mathilda i senaste lilla bodyn, fotad av sin mamma:

Vilken vacker dag vi har haft! Strålande solsken och många timmar på Nolia. Som vanligt ägnade vi mest tid åt att prata med hundägare, klappa hundar och strosa runt i det som ibland kallas för ungdomslandet. Det är ju där det bästa finns: katter, kaniner och aktiviteter. I år provade yours truly på att skjuta med pilbåge och det var hur skoj som helst! Det svåra var att sikta men det tog sig efter ett par pilar. Som vanligt köpte vi ingenting förutom ätbara godsaker som souvas och varma munkar. Man kan ju inte gå på mässa utan att äta varma munkar! Vad gjorde du på Nolia i år?

Min bror B fyllde år häromdagen och på kalaset passade jag på att paxa Mathilda. Hon sover verkligen gott när hon sover.

Lilla Mathilda har blivit större och kan numer ha tröjan som stolta faster köpte ungefär ett halvår innan Mathilda ens tittat ut. Visst är hon fin!

Fotad av mamma Anna.