Det håller på att hända någonting fantastiskt – den mörka vintern börjar övergå i den ljusa, i vårvinter. Om man, som jag, har lite extra stort behov av att vårda sin själ kan man ta med sig kameran ut i världen och försöka hitta ljuset och hur det faller.

Sent om sider gör jag lite reklam för den där litteraturvetaren som vägrar dö trots karriärbyte. Tidigare i år publicerade jag en artikel ”Axels tribader. Om den lesbiska tematiken i August Strindbergs roman En dåres försvarstal” i den vetenskapliga tidskriften lambda nordica. Om man är nyfiken på hur jag läser Strindberg kan man gå in på lambda nordicas hemsida, välja Artikelarkiv, scrolla ner till 2012, klicka på nr 3, min artikel och ladda hem PDF. För en sådan där akademisk sammanfattning på engelska, se nedan.

Abstract
The lesbian theme in August Strindberg’s novel En dåres försvarstal (Confession of a fool / A madman’s manifesto).
August Strindberg wrote about same-sex relationships between women in some of his fiction, even if he portrayed it negatively. In this article I am studying En dåres försvarstal, which was written in 1887–1888. At the centre of my reading, I place the descriptions of same-sex desire between women made by the narrator and main-character Axel. Strindberg allows Axel to do very specific interpretations of three common ideas of the late nineteenth century, namely romantic friendship, “the new woman” and lesbian perversity. The three ideas are interwoven and become each other’s both cause and effect.

In the first section – “To paint female friendship black” – I am arguing that Axel refutes the idea of romantic friendship by showing the reader that there is nothing innocent about women’s friendships and intimacy. In his view there is always a risk that the friendship turns into a lesbian desire. Women’s relationships with  each other thus exclude men, unite women and constitute a breeding ground for emancipation as well as for lesbianism.

In the second section – ”To paint women’s liberation black” – I am focusing on Axel’s criticism of the new woman as a masculine or sexless being, who wants to get away from the responsibilities of being wife and mother, and instead seeks her freedom to lead a fast life. If women liberate themselves there is an impending risk, according to Axel, that their heterosexuality will be obliterated and replaced by lesbianism.

In the third section– ”To paint same-sex desire between women black” – I am showing that Strindberg is conscious of both the legislation then in force and the medical “science”, and that he is using literary traditions as well as sexology in his portrayals of lesbians. Thus, more than one mode of thought is present in the novel, which one can see just by looking at two of the female characters: there are the sexologists’ thoughts about behaviour (Maria) versus identity (Ms. Z.) but also the mannish lesbian of sexology (Ms. Z.) versus the femme fatale of decadence (Maria) as well as the female monster (Ms. Z.). Axel depicts same-sex desire between women as a monstrous threat against both marriage and society, but sometimes also as actual love.

Hur man än vrider och vänder på det så är hösten här. Lika stora delar vackra färger och frisk luft som regn och mörker. För min del innebär också hösten en ny(gammal) tillvaro som student. Student har jag för all del varit förr – håll er för skratt medan ni tänker på mina triljoners högskolepoäng – men aldrig tidigare i kriminologi. Just precis, samma ämne som Leifen (my not so secret crush) är professor i. Men oroa er inte – kattvalp kommer fortfarande framför allt att handla om det gamla vanliga: mina djur, andras djur, vilda djur, ditt och datt och lite diverse om pyssel och inredning och lite allmänt klagande.

Ingen kan väl ha undgått att lägga märke till att Thomas Quick, eller Sture Bergwall som han återigen heter, är på mediatapeten igen. Vi följer historien med stort intresse och har sett dokumentärfilmerna från 2008, läst i tidingarna, sett debatter på TV (där till och med min käre Leif GW Persson tappar humöret), lyssnat i timmar på Studio1 och läser numer Hannes Råstams posthumt utgivna ”Fallet Thomas Quick – att skapa en seriemördare”. Oavsett om Quick är skyldig eller inte så har någon begått dessa mord och det är fullkomligt gräsligt. Oavsett om Quick är skyldig eller inte har hans fall skötts på ett otroligt märkligt sätt och det är också gräsligt. När man sysselsätter sig i tankarna med gräsliga saker behöver man få ut spänningarna på något sätt och och det är här kvickheterna kommer in. För den som kanhända har glömt det så heter åklagaren i samtliga Quick-fall Christer van der Kwast. Och för den som kanhända inte vet det så har jag och min man dålig humor och hittar på små dialoger som vi säger till varandra.

– Vilken fin hund!
– Tack, det är en rottweiler!
– Vad heter han?
– Han heter Sture Bergwall, men vi kallar honom för Thomas Quick.

Efter den lilla dialogen fnissar vi som tokiga och lägger till att vi har en katt också – Kisse van der Katt. Det är tur att vi har varandra.

Matte och husse har varit på rymmen igen! Den här gången har vi varit på en weekend i Lycksele – eller ska jag säga Lyxele? Spahotell med simning, bubbelbad och ångbastu på agendan, egen minisvit och helt lediga dagar fulla med roliga aktiviteter. På Lycksele djurpark hade vi den stora förmånen att få se alla djur, även dem som det inte finns några garantier att få se, såsom varg, järv och lo. Kameran gick varm och jag utlovar mängder med djurbilder i kommande inlägg! Vi hann också med en promenad på Korpberget, sol på klippor, en hällmålning och några timmar på Gammplatsen där man kan vårda sina museala ådror, beskåda växter samt äta världens godaste våfflor. Med andra ord: en riktigt härlig helg!

På baksidan av Hotell Lappland finns det stigar och bekväma trappor för den som är sugen på att promenera på Korpberget.

På berget fanns det massvis med blåbär som redan är mogna.

På Korpbergets fot finns en hällmålning av en älg. Är det inte fantastiskt att ockrafärgen håller än idag?

Trots väderprognoserna hade vi finfint väder hela helgen!

Gammplatsen har ett textilmuseum.

Telefonmuseum.

Getarekojan inbjöd till närmare besiktning då mängder av getare ristat in sina namn på dess väggar.

Vissa var mer leksugna än andra.

En del av det samiska vistet.

Monument över Lyckseles första och andra kyrka, 1600- respektive 1700-tal.

Stenkullastugan. Gissa om man känner sig som en jätte i den där dörröppningen!

Paradrabatten vid caféet.

En liten bror tog studenten. Hur gick det till?

Midsommar i Pålis.

Finskan och Fotografen har köpt ett slott!

Hoppas att ni också har en trevlig sommar!

Jag hoppade glatt på cykeln tio i åtta i morse för att bege mig till Arbetsförmedlingen och hinna undan allting innan elva då jag har en tid att passa. Cykeln susade nerför backen och det tog ett tag innan jag egentligen behövde trampa. När jag väl började med det kände jag att någonting kändes väldigt konstigt – liksom kallt och blött. Jo just det, det har gått hål i sadeln och all stoppning är full med vatten. När jag trampade pressades förstås vattnet ut på mina byxor. Jag HATAR när det händer! Under många år levde jag efter devisen ”Saga cyklar inte” just av den anledningen. Sadlar går alltid sönder och så får man gå omkring med byxor som är blöta baktill. Mitt bra humör blev radikalt sämre.

Jag parkerade cykeln och försökte torka av mig lite. Tänkte att jag får väl sitta medan jag väntar på min tur och så har byxorna torkat tills jag ska ut igen. Mhm. På hemsidan stod att de öppnar kl 8. Men det gör de faktiskt inte. Det är SJÄLVBETJÄNING från kl 8. Personalen kommer inte förrän kl 10. Nästa tid att passa kl 11.15 = omöjligt. Det tar alltid flera timmar på det där stället. Eller, det tar flera timmar innan man får träffa någon. Sedan är man klar på tio minuter. Jaha. Jag får lov att komma tillbaka på eftermiddagen. Den där tiden då Dolly inte klarar av att vara ensam så bra. Förmiddagarna kan hon sova bort, men eftermiddagarna vill hon inte vara ensam utan roar sig med att skälla istället. Det är sjukt stressande att vara någonstans och veta att hunden är hemma och skäller. Att hon är olycklig och att grannarna med största sannolikhet blir förbannade. Vid det här laget fanns det absolut ingenting kvar av mitt goda humör.

Hoppade upp på cykeln igen och trampade ilsket iväg. Ilsket trampande fick cykelsadeln att läcka som ett såll och vattnet spred sig från rumpan ner till knäet ungefär. Aaaah! Hoppade av cykeln och styrde den istället. Mitt i morgonrusningen. Med byxor som såg ut som om jag kissat på mig. Världens sämsta morgon. Eller nåja. Valfri morgon då hunden har rännskita är väl sämre. Men ändå.

Mina fina, fina, arbetskamrater på Teleenheten har avtackat mig med besked! Blommor, present och gräddtårta – vilket kalas! Jag ser fram emot det nya som kommer, men det känns ändå sorgligt att lämna en arbetsplats där jag har trivts. Tur att jag bor så nära så jag kan hälsa på mina kamrater på de olika delarna av sjukhuset.

Visst syns det på färgerna att buketten är just till mig?

Halsband med texten ”Själar säger aldrig farväl”. Jag blir alldeles rörd.