Jag är nog en levande tantvarning hela jag, men igår gjorde jag något som var lite extra tantigt. Det hade snöat och det fluffiga vita täcket hade lagt sig till rätta över alla Berghems isfläckar. På lunchpromenaden med Dolly gjorde jag en j**la vurpa och skrapade upp benet och mer eller mindre mosade höften. Det i sig kanske var lite tantigt. Men när jag har landat hör jag någon som ojar sig. Ajajaj låter det. Döm om min förvåning när jag insåg att det var jag. Inget vrål, ingen svordom, utan bara ett ynkligt kvidande. Ajajaj.

Vi bänkade oss för finalen av Melodifestivalen igår. Delfinalerna ger vi inget för, men finalen skulle ses! (Jag överdriver otroligt – jag fick köra en liten övertalningskampanj för att få Anders att gå med på att titta på mello. Dolly sov hela programmet efter det spännande äventyret att städa i vårt förråd i källaren. Hon hittade en basketboll och en granne som ville leka så hon fick ett riktigt fint gympapass.)

Så – alla var redo och spänningen på topp. Och vi blev faktiskt glatt överraskade – vad många bra bidrag det var i år! Allt brukar ju vara skit, men inte i år. Min största favorit var Caroline af Ugglas med Snälla, snälla. Vinnaren Malena Ernman med La Voix var också helt okej. Framför allt var det kul att ett lite annorlunda bidrag fick vinna. Hade bottennappet Love, love, love med Agnes vunnit hade jag skämts. (För all del, tjejen är duktig, men låten sög. Och ingen borde någonsin, i någon ålder eller sammanhang, ha på sig en kroppsstrumpa i guld med smalt bälte i navelhöjd.)

Igår var jag och Anders, hans syster M och hennes sambo L, på något riktigt, riktigt roligt! Profilteaterns Mord till bords. Eftersom det är en gåta som ska lösas under föreställningens gång får man som publik en förfrågan om att inte avslöja något om gåtan efter att man sett pjäsen. För att göra det enkelt för mig säger jag ingenting utan citerar Profilteaterns sida:

”En ung utbytesstudent har hittats mördad, och alla bevis pekar mot att mördaren är någon av syskonen Stenhammare. Som publik är du med och löser fallet. Interaktiv teaterunderhållning och god mat i gott sällskap! Middagsgästerna bildar lag vid olika bord. Med hjälp av ledtrådar kan lagen, kanske, lösa mordgåtan vid middagens slut.”

Som sagt var det riktigt bra underhållning och maten var fantastisk!

Förrätt: Gubbröra med tunnbröd och Västerbottensost
Varmrätt: Helstekt oxfilé med rödvinsås & potatisgratäng
Dessert: Vaniljpannacotta med hallon

Idag var jag och min goda vän M och såg på teater, närmare bestämt en uppsättning av Anteckningar från ett källarhål. En 50 minuter lång monolog av en man på en scen som mest liknar en smutsig cell. Den enda rekvisitan bestod av en stol, ett handfat i metall, ett glas, en väska med kläder, blinkande lysrör och en blomma i kruka som den manlige skådespelaren talar till. (Jo, en till rekvisita fanns, men det var lite av en överraskning… inga spoilers här inte.) Mannen talar om människan och samhället. Jag tyckte mycket om slutet och den underfundiga humor som då och då skymtade fram, men jag kan inte låta bli att tänka på hur föreställningen måste te sig i en ovan teaterbesökares ögon: som något mycket konstigt. En man i långkalsoner och linne som talar med en krukväxt.

Mina tre trognaste läsare reagerade på planerna att lägga ner kattvalp som jag reagerade på dagens shoppingtur. Så kattvalp överlever ett tag till och då hoppas jag att ni blir så här glada:

”Flera tiotals miljoner kronor plus polisens miljonkostnader. Ett prinsessbröllop är inte gratis.

-Det ska kosta och får kosta, säger hovets ekonomichef Bengt Telland.”

Det finns så många bra uppfinningar här i världen. Min favorit just nu är broddar. Det är fantastiskt att kunna gå som en normal människa trots halka.

I USA har man lyckats framställa självlysande akvariefiskar, så kallade Glofish. Men har utgått från en vanlig zebrafisk och  genmanipulerat den för att få fram den självlysande varianten. Glofish finns i färgerna Electric Green, Starfire Red och Sunburst Orange, där Electric Green är den uppenbara vinnaren! Den är helt lysande! (Så ordvitsig jag kan vara…)

Idag längtar jag efter varmare breddgrader. Det är visserligen bara 12 grader kallt, men i den här milda vintern känns det kallt.

Här bodde jag och mamma när vi var i Turkiet. Det var otroligt hett, men idag skulle jag inte ha något emot den värmen.

Så här glada var vi i vårt lilla gula dockhus.