Ojojoj, vad det har varit synd om kattvalp! Bloggen har legat nere på grund av serverkrasch. Nu har duktiga Anders lyckats rädda all text, men bilderna får jag lägga in på nytt. Det får bli lite i taget… Anders har lovat att fixa till utseendet också med Dolly-bannern och den gröna färgen och… ja, ni vet.

Vi har haft det förfärligt spännande på hemmaplan också: Jåppe har varit jättesjuk. Men andas ut! Han är frisk nu! Den långa historien, med bildbevis på världens ynkligaste katt, kommer sedan!

Varje gång jag träffar min favoritest har han med mitt estniska favoritgodis. Det är vänskap det.

I går fyllde Anders år! Det firade vi med vernissage, Klungan och restaurangbesök. Tavlorna vi tittade på är målade av konstnären Johnny Augustsson och vi är numer lyckliga ägare till två Augustsson: en oljemålning och en akvarell. Om ett par veckor får vi hem dem och då blir det bildbevis må ni tro! Det märkligaste av allt är att jag och Anders hade samma favoriter. Det brukar ju aldrig hända, jag menar, HALLÅ, Anders favoritfärg är kartongbrunt!

På Sagateatern såg vi Klungans föreställning ”Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter”, eller som Anders säger: ”Se oss snubbla på scenen och få fruktansvärda frakturer”. Klungan var… Klungan. Jag tyckte mer om den här föreställningen än om ”Det är vi som är hemgiften”, men den var ändå inte riktigt lika bra som ”Ingen bor i skogen”. Men nästan. De är grymma. Dessutom åt de middag på Bishops Arms samtidigt som oss. Tyvärr var vi för fega för att gå och prata med dem. Lika glada för det var nog Klungan.

Min mamma var tillfällig domptör på Cirkus Berghem och fick också extraknäcka som fotograf. Jag och Anders har väldigt lite bilder på oss två tillsammans – antingen är Anders med på bild (jag håller i kameran) eller så är jag med på bild (Anders håller i kameran). Här är vi alltså, tillsammans, på Anders 31-årsdag:

Vilket strålande vårväder vi har haft i Umeå de senaste dagarna! Solen värmer och asfalten är bar på sina ställen. På dagens lunchpromenad såg jag till och med en MYGGA som vaknat till liv i skogen och vinglade fram en meter över snötäcket. Dolly har vårspring i benen och rusar fram som en barnslig unghundsboxer med snöslasket sprättande runt tassarna. Katterna har till och med vågat sig ut på balkongen för att snusa lite på utomhuset.

Förra årets säkra vårtecken: ett ur grönskan uppstickande siameshuvud!

Anders brukar ju stoltsera med sina djurrelaterade skador då och då. Allt från brutet knä till lymfförgiftning. Efter många om och men är det ”äntligen” min tur. Så här ser min vad ut efter att Dolly gjort sitt bästa för att slå fast en pinne därinne. Vi kallar det för blåslagenpunktkom eller vadslagning.

I söndags gjorde vi en liten utflykt till Nydalasjön och promenerade på isen. Det var gnistrande ljust och väldigt vackert. Temperaturen var minst sagt frisk – på sjön får vinden fart. Likafullt: målet rekommenderas! Ta en tur till Nydala! (Kanske inte en dag som i dag dock. Det är 25° kallt.)

Mormor har skickat in ett foto på den livsnjutande Dollan till VK:s läsarbilder.