Igår var vi hos veterinären och röntgade Dollys höfter, knän och armbågar. Proceduren var inget att oroa sig för. Dolly fick en lugnande spruta och slockande inom ett par minuter. När hon legat en stund lyftes hon upp på röntgenbordet och så togs bilderna en efter en. Jag fick assistera och hålla henne vilket gick finfint. Det enda som var lite otrevligt var att sträcka henne för höftledsröntgen. Kroppen ska vara helt rak och så ”drar” en person i bakbenen medan en annan (jag) ”drar” i frambenen. Det som kändes skumt var att hon skulle sträckas så mycket.
Sedan fick vi vänta medan veterinären kollade att bilderna blivit bra. Väntan blev ganska lång och Dolly hann vakna till litet. Hon fick syn på mig och viftade på svansen och sedan var hon borta igen. Hon var verkligen en ynklig liten figur just då. Vi fick ta om höftleden men på andra försöket så var veterinären nöjd med bilden. Dolly fick en uppvakningsspruta och försökte sig direkt på att gå vilket inte gick så bra. Hon var riktigt groggy och hade kissat ner sig så jag fick stå och torka henne medan jag höll ett vakande öga så att hon stod stilla. När hon var nästan torr var hon så pigg att hon ville gå ut ur rummet. Så det gjorde vi.
Dolly fick gå till bilen och eftersom hon var fuktig frös hon förfärligt. Vi hade med hennes filt så jag lindade in henne i den och så sov hon i mitt knä hela vägen hemma. Resten av kvällen var lugnare än någon annan kväll sedan Dolly kom in i våra liv. Hon sov hela kvällen. De enda avbrotten var när hon fick middag och när vi tog ut henne på korta kissrundor.
Lederna såg bra ut – vår veterinär sade att allt såg okej ut och att Dolly inte kommer att få några problem med lederna i första taget. Så jag är nöjd oavsett vad SKK:s bedömning blir. (Svaret kommer nog om en vecka.) Dessutom gick vi från veterinären med en liten extra bonus – det är inte varje dag ens hund blir jämförd med Björn Borg. Innan sederingen lyssnade veterinären på Dollys hjärta och hon såg mycket förtjust ut och utbrast: ”Vilken vältränad hund! Hennes hjärta är som Björn Borgs – det slår sakta och säkert.”