Tidigt i morgonbitti åker vi till Luleå och jag har förstås redan hunnit tänka ut alla hemska saker de skulle kunna upptäcka vid undersökningen… om Dolly överlever sövning det vill säga. Jag är ju inte känd för att vara optimist precis.

Idag fastar Dolly som hon ska och hon har inte ätit något sedan igår kväll. Fastandet går faktiskt mycket bättre än jag trodde – Dolly sover mest. När hon inte sover sitter hon vid sin matskål och tittar på mig med sina stora stora ögon. Det skär i hjärtat men vad gör man?

This entry was posted on torsdag, februari 14th, 2008 at 8:01 e m and is filed under Hund. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.