Det gick ju inte så lysande att sammanföra Dolly och Jåppe. Under natten tog vi ordentlig paus genom att jag och Dolly stängde in oss i sovrummet och husse sov med katterna i vardagsrummet. (Det gick förresten bra med husses finger: antibiotika klarar biffen.) På morgonkvisten har jag kört ett två-timmars-pass med Dolly och Jåppe i köket och arga Lovis instängd i badrummet.
Dolly höll sig på golvet och Jåppe på köksbordet. De var faktiskt riktigt duktiga båda två. Jåppe är arg som ett bi. Han är rädd förstås men visar det genom att morra och fräsa. Han vill kela mellan varven och spinner som en liten traktor. Men jag lärde mig att stryka honom när han står på bordet i stället för att lyfta upp honom: när jag hade honom i famnen kom Dolly för nära och så hade jag fått ett punkterat finger. Dolly är nyfiken men verkar sakta men säkert förstå att man ska stå en bit bort och ta det lite piano. Men det förstår hon nog bara när jag ser på. Det går inte att lämna henne obevakad en sekund. Därför har jag stängt in oss i sovrummet igen för att få ta det lite lugnt. Och ge Jåppe en chans att gå på lådan om han har lust. Lillstackarn är som grädde på moset hård i magen. Tror väl jag det.
Jag tycker det låter jättebra. Att de överhuvud taget kan vistas i samma rum är kanon. Skynda långsamt!