Dollys ena öga såg plötsligt så märkligt ut. En del av iris var mjölkvit och så småningom syntes också både en svullnad och en blödning i ögat och jag hann förstås tänka både det ena och det andra. En hund som inte hör måste ha sin syn i behåll. Således tillbringades en stor del av gårdagen hos veterinär (och på olika apotek) och Dolly har än en gång visat att det inte är katter som har 9 liv, utan boxrar. Hon har en djup skada i hornhinnan och jag misstänker att konstapel Lovis har en tass med i spelet, men med hjälp av mediciner borde det bli helt bra igen.
Dolly är ju väldigt smärttålig och signalerar inte att det gör ont (vilket det i rimlighetens namn borde göra), hon kniper inte ens med ögonlocket. Jag är ju inte speciellt känslig i vanlig fall, men ögon… det är min akilleshäl. Husse har därmed ögondroppstjänst (Isopto-Atropin) i fyra dagar och ögonsalvetjänst (Fucithalmic) i 10 dagar framöver. Och det kommer INTE några bilder på ögat.