Svärmor har som bekant skaffat kycklingar och nu har vi träffat dem ett par gånger – utan att Dollys godnattsaga blev sann. Kycklingarna har blivit så stora att jag har svårt att tänka på dem som kycklingar, det blir höns och tuppar i stället. I går tog jag mig tid att försöka mata dem ur handen och tack vare lite tålamod och bortdomnade ben gick det alldeles utmärkt. Den inledande skepsisen byttes ut mot ett ivrigt pickande i min handflata. Notera dock att det inte är en bra idé att ha nagellack på sig när man ska mata höns. De mindre begåvade individerna försöker nämligen picka i sig naglarna i stället för maten. Efter en stunds matande tillät de modigaste att jag klappade dem och de är så mjuka, så mjuka.
Kvinnan som talar med hönor. De har ropat efter dig hela morgonen. På den nedersta bilden ser vi Hålla Koll. Hon ser allt och vet allt….efter sin hönsförmåga alltså.