Om man – som både jag och Anders – har många syskon så blir syskonbarnen bara fler och fler med åren. Om man lägger ihop siffrorna så har vi tillsammans elva syskon och fyra syskonbarn i dagsläget. Några fler syskon ska det väl inte bli, men syskonbarnen lär ju växa på träd. Förra veckan var vi på dop och den här veckan har vi träffat det allra yngsta syskonbarnet, nio dagar gammal. Han har inte fått sitt namn än, men morbror och moster lobbar stenhårt för Spiken.
Alva var supercool och grät inte under hela ceremonin. INNAN skrek hon som en stucken gris, men det var då det.
Alva har en stor begåvning: hon kan kräkas mer än någon annan!
Morbror och Spiken.
Spiken är en rätt sömnig kille.
Spikens storasyster Nemi.
Vilka fina bilder! Och en supersöt liten pojke (:
Jag kom just på att jag inte hann ta kort när ni höll i Alva på dopfikat, så tråkigt! Jag hann förvisso inte ens plocka fram kameran under fikat. Men någon bild ska vi väl lyckas knäppa vid ett senare tillfälle!
En lite samling söta barn, härligt att skaran växer. Och allihop behöver snälla fastrar, mostar, morbröder och farbröder. Vi lobbar för att Spiken ska heta Rolle, Ossian, Torvald, Olle, Alvar eller nåt annat vackert, men Spiken är också fint.