Den internationella litteraturfestivalen, littfest, har blivit ett årligen återkommande inslag i Umeås kulturliv och jag var på plats i Folkets hus igår. Härliga föredrag, massor med kulturintresserade människor, gott fika och bokförsäljning. Vad mer kan man önska sig?
Jag valde enbart ut tre föredrag att lyssna på, men jag valde klokt, och var mycket nöjd. Först ”På Glitterscenen” – ett samtal mellan litteraturvetaren Annelie Bränström Öhman och författaren Monika Fagerholm. Jag tyckte om Fagerhoms Diva och Glitterscenen, men en särskild plats i mitt hjärta har Den amerikanska flickan. (Ja, inte bara i mitt hjärta förstås eftersom den belönats med Augustpriset.) Fagerholm var en fängslande berättare och publiken fick både skratta gott och känna lite på den kreativa våndans allvar. Ett guldögonblick för mig var när Fagerholm berättade om hur driven hon var i sin ungdom. Hon skulle bli psykolog, studerade hårt, men insåg med ett år kvar av utbildningen att hon inte kunde bli psykolog eftersom hon var rädd för människor. Istället började hon läsa litteraturvetenskap och som vi vet är hon idag en framgångsrik författare. Livet och karriären är inte spikrak.
Därefter lyssnade jag på ”1000 år av kvinnors skrivande i Norden” apropå lanseringen av Nordisk kvinnolitteraturhistoria på nätet. Annelie Bränström Öhman och Ebba Witt-Brattström inledde och därefter talade Märta Tikkanen, Gerd Brantenberg, Ida Linde och Monika Fagerholm om viktiga föregångskvinnor såsom Fredrika Runeberg, Amalie Skram och Sara Lidman.
Sist men inte minst lyssnade jag på Christo Burmans introduktion till Andrej Tarkovskijs samlade dagböcker, ”Martyrologion”. Utan att någonsin ha sett en film av Tarkovskij blev jag synnerligen intresserad av att läsa dessa samlade dagböcker som ett tidsdokument och som fascinerande tankar kring ryska klassiska författare.
