I morgon har Jåppe varit här i två veckor och cirkusen börjar vara lite mer lätthanterlig. Katterna trivs rätt bra ihop, Jåppe jagar Ronja och Lovis och de fräser lite pliktskyldigt men inte mer än så. Allt sedan Jåppe kom har han gjort försiktiga försök att få ligga nära tanterna, men fram till i går fick han bara på skallen. I går besökte han himmelriket. Lovis var inte riktigt lika nöjd men hon accepterade det hela en stund, varefter hon själv skuttade ut ur kattsängen.
Jåppe själv är så kavat. Det finns nog inte en modigare liten katt i hela vida världen. Fastän tanterna pucklar på honom kastar han sig runt halsen på dem. Fastän Dolly tufsar till honom så mycket hon kan så fort hon kan håller han sig framme. Han busar och myser och sover och äter om vartannat.
Till och med Dolly har sansat sig en aning under de gångna två veckorna. Tyvärr ligger betoningen på ”en aning”. Vi kan fortfarande inte lämna henne obevakad en sekund. Så fort man vänder ryggen till kastar hon sig över kattungen. Men hon är inte lika hetsig som förut. Hon jagar inte upp sig lika mycket och hon är inte lika fixerad vid att veta var Jåppe är exakt varenda minut. Vi sover fortfarande i olika rum. En med Dolly i sovrummet och en med katterna i vardagsrummet. När Dolly kommer ut på morgonen börjar hon med att söka efter kattungen och numer viftar hon faktiskt på svansen när hon gör det. Alltid något. Vi har även accepterat våra begränsningar och ringt in min Instruktör med stort i. Hon kommer om en vecka. Vi längtar!
Underbara, knäppa, älskade, besvärliga hund. På frambenet ser man fortfarande var hon haft droppet. Pälsen är bortrakad i en rektangulär form.