För den som är intresserad av getter i synnerhet eller av så kallade allmogedjur i allmänhet finns webbsidan www.allmogegeten.se. Där berättas om tre olika svenska getraser som alla är utrotningshotade. Om jag bodde på landet skulle jag inte kunna stå emot att bli rasbevarare. Bevararna behövs! Våra allmogeraser är i mina ögon kulturarv och det gäller förstås även hundar som västgötaspets och dansk/svensk gårdshund (även om de antagligen inte alls kallas för allmogeraser).
”Allmogegetterna är oförädlade lokala lantraser. Sådana raser betecknas ibland allmogeraser. De är under århundraden anpassade till lokala förhållanden och ett självhushållande jordbruk. De har aldrig utsatts för förädling i form av medveten inkorsning med importerade djur eller selektion efter speciella avelsmål.
Vi talar i dag om tre olika lokala raser från skilda miljöer: Göingegeten är anpassad till fattig sydsvensk skogsbygd, jämtgeten till fäbodbruk och lappgeten till renbetesmark i norr. Det finns små utseendemässiga särdrag men olika färger kan förekomma såväl bland allmogegetterna som bland övriga lantrasgetter.”
Enok som förr om åren tillbringat sina somrar på Gammlia. Jag vet dock inte vilken sorts get han är.
Mer Enok.
Du kanske skulle kunna söka någon sorts EU-medel för att få råd att ha en liten gård där det kryllar av allmogegetter på taket…
Jag vill nog ha getterna på backen… Men tänk om!